Långa dagar och ketshupmetaforer

Idag var det en sån där lång dag som det ibland kan bli när man kliver upp en halvtimme för tidigt för att man läst fel på schemat. Det positiva med det är att man får en extra halvtimme att vara bitter på eftersom man vet att man kunde ha sovit lite längre. Jag har redan spenderat tillräckligt lång tid med att vara bitter i mitt liv, så jag läser jämstäldhetexperten (ytterligare en underrepresentread yrkeskategori? Hur får man den titteln utan att ha tentat av något?) Ingemar Gens artikel en andra gång. Han kan ha räddat B-uppsattsupplägget, fullt användbara resonemang.
Snubblade över artikeln i en tidning jag normalt aldrig läser. Lyckat, må jag säga. Lika lyckat som det var att snubbla på nån precis utanför Kristinekyrkan.

Livet är lite som en flaska ketchup som ingen orkar ställa upp och ned i kylskåpet för då blir den så instabil och rammlar ut om man öppnar kylskåpsdörren med ett ryck. Först kommer inget sen kommer inget sen tänker man att varför i hela helsike ställer jag den bara inte upp och ned för hur svårt är det lixom sen kommer allt.

Funderar på om jag ska dricka kaffe och läsa kurslitteratur till tonerna av disonanselektrojazz. Så kan jag verkligen mysa ner mig i min indiestereotyp.

Lämpligtvis är inte ett ord förresten. Inte på nåt sätt jag kan komma på att stava det i alla fall. Det kan ju inte rimligtvis vara särskrivet? Lämpligt vis? Det låter ju mindre klokt än påståendet att Ebba von intehängautnån skulle vara ett föredömme för unga kvinnor. Nej, men urs. That was uncalled for.

Märks det att jag är helt slut i huvudet?

Koffein var det.

Klockan 22.00 ska jag och Lo gå på kvällspromenad. Mycket strukturerat och precist.

Hmmm jag kompenserar alla tråkiga korta inlägg med ett långt flummigt.

Kaffe