Random

I de tidiga morgontimmarna vaknade jag alkoholdimmig på en soffa i Borlänge av att en dikt lästes upp i mitt huvud. Den var så självklar, så vacker och ren. Det bästa jag skulle kunna ha gjort, insåg jag, när jag gled tillbaka in i sömnen. Nu finns inte ett ord kvar. Och jag kommer aldrig veta om den verkligen var bra.

Och så är det väl bra att det är ibland.

Puckobarn

Fan också varför är det alltid jag som får för mig att jag inte ska rusa in i nåt utan först stanna upp och tänka efter för att allt för sent inse att jag är en av de dummaste människor jag känner och att min magkänsla är tusen gånger bättre än mitt sunda förnuft?

Men som sagt jag är inte bitter. Bara innerligt trött på mig själv.

Zombiewords

Jag känner behovet av att publicera ett utdrag ur en msn-konversation som förklarar fenomenet Zombiewords;

Malin säger:
I NO KAREZ 4 ME ENGLISCH SPELING NO MOREZ!
(cause I spell so bad now I mean)

piia säger:
it's 2010 man . spelling is dead

Malin säger:
Wordz gonna come back though, as ZOMBIES

piia säger:
there's like no way

Malin säger:
of zombiewords?
SURE THERE IS!

piia säger:
aha..
moving on!!

Malin säger:
yes, to ZOMBIEWORDS!'
First, we are going to have the original Zombieword, word Zero, if you so please
and it will, of cause, be "zombie"
this word will then be put in conjunction with another word, such as zombie-head
now the word "head" in infected
"head" is then used in like, egg-head, and now "egg" is infected

Malin sa (23:01):
and so on
and then all the infected words will turn into the word "zombie"
and so the zombiewords take over

Malin sa (23:02):
so the word "head" becomes "zombie" after it's been infected for a while.
HEY NO LOGGIN OFF WHILE I AM RAMBLING!

*Piia logs back on*

Malin säger:
so anyways

Malin säger:
in the end, a sentance like "Eggs sure are good for your head" (which is a poor sentance but still) would, in zombiewords, translate into "Zombie zombie zom ZOMBIE bie zombie zombie!
I am now done with zombiewords

piia säger:
yeah
I so get it

"En telefonförsäljares oanvända ironiska comebacks" en storsäljare in the making?

I brist på annat tänkte jag lägga in lite läsvärda delar ur min kommande dussinbok "Vad jag egentligen ville säga - en telefonförsäljares obrukade ironiska comebacks"

Telefonförsäljare (Förkortat TF, eller JAG);
Jag hoppas jag inte ringer olägligt?

Potentiell kund (PK), i detta fallet Stockholmare med riktig 08-dialekt (läs gärna högt för dig själv och försök imitera dialekten för bästa effekt):
Men hörrudu, jag sitter ju i möte här! (<- sagt på ett sätt som att det skulle ha stått uppsmält på dagens löpsedlar och jag är helt blind och korkad som missat faktum)

Vad TF svarar:
Nej men guuuud då ber jag så heeeemskt mycket om ursäkt, vi återkommer en annan kväll!

Vad TF skulle vilja svara:
Ja, jag vet, jag är nämligen synsk, liksom alla människor som jobbar på callcenters. Men eftersom jag inte får lov att använda min förmåga för egen vinning genom att exempelvis plocka ut vinnnande lottonummer så jävlas jag med verkligheten genom att använda den för att ringa upp folk på den sämst valda tidpunkt jag kan hitta. Jag ber att få återkomma nån annan kväll när du sitter och skiter.

Denna speciella typ av människor, jag kallar dem Matteroffacts-personer, återkommer ganska ofta och hittas främst i 08-området. Det är alltså folk som blir sura över att du ringer mitt i något som du OMÖJLIGEN skulle kunna förutse, och de är inte främst arga för att du ringer utan för att du inte på förhand VET vad de sysslar med. Ett annat exempel:

TF:
Jag hoppas jag inte ringer olägligt?

PK (också denna gång stockholmska, både dialekten och den icke-genusneutrala könstillhörigheten):
Jo det gör du, för jag ska iväg på visning nu snart, vet du inte det?

Vad TF svarar:
Nej men guuuud då ber jag så heeeemskt mycket om ursäkt, vi återkommer en annan kväll!

Vad TF skulle vilja svara:
Nej, jag har tyvärr inte stenkoll eftersom jag inte så noga följer din asfräsha blogg om det luxuösa livet i Edelsbergs utkanter där du pubbar dina senaste shoppingfynd från Gina Trico som arton andra redan bloggat om. Jag är mer en twittermänniska och där skriver du ju enbart om när du sitter på bussen eller vad du har ätit till lunch. Men jag ska lägga in dig på min feed så år jag återkomma när du inte har något världsomvälvande för dig.


En annan typ av människa är de som jag kallar NIXare (som har nix-spärr men utan att läsa igenom avtalet och där med inte vet att Nix typ inte spärrar någonting alls) . De hatar telefonförsäljare, inte bara fenomenet utan DIG personligen och de vill inte prata med dig.

TF:
Ja, hej, jag heter M och jobbar för Mediebolag. Jag söker Ulla.

NIXaren:
Jamen vaddå är du försäljare eller?

Vad TF svarar:
Ja det beror ju på om någon köper, ha ha.

NIXaren (som förövrigt är Ullas man):
Jag vill INTE prata med DIG!

TF:
Nej men det gör inget för jag sökte Ulla. Är det du som är Ulla?

NIXaren:
*klick*

Just det här meningsutbytet vad TF kanske ganska nöjd med, men...

NIXaren:
Jamen vaddå är du försäljare eller?

Vad TF skulle vilja svara:
Nej, jag är Ullas hemliga kärleksbarn från en het vecka i Sydamerika 1974. När min far Juan dog med min mors namn på sina läppar tog jag en bananbåt över havet till tyskland och jobbade mig därifrån vidare uppp emot Sverige. Väl här bodde jag i Borås och arbetade på ett McDonalds, allt medan jag lärde mig svenska från TV3s reklamfilmer och gamla avsnitt av Sunes jul på VHS. När jag äntligen fick reda på min mamma Ullas adress åkte jag till Örebro för att träffa henne, men vid postlådan tog mitt mod slut. Jag såg dock att hon hade en prenumeration på "Huslig & Påta", så jag tog anställning här vid Medieförlaget med förhoppningen om att om jag bara höll ut länge nog skulle jag någon gång få ringa min mor och höra hennes röst. Kanske skulle jag säga vem jag var, kanske bara ge henne erbjudandet om sju nummer för 99 kr, men jag skulle åtminstone ha interagerat med henne. Kanske kan det räcka efter alla dessa år. Och nu är stunden kommen! Så finns Ulla hemma?


Det får duga for now. Kanske blir det mer när de sura tanterna hopar sig!