En sommareftermiddag i solen och jag är så nöjd som jag kan bli utan ett nytt Zelda vid horisonten

Efter ett antal skarvsladdar och några brutala påminnelser om exakt hur oteknisk jag kan vara när jag sätter den sidan till hade vi lyckats få ut ström till gräsplätten nedanför min balkong och så satt vi där med våra batterisvaga laptops, Piia, jag och Dena och drömde om att vara någon annanstanns. Eller de drömde sig bort och jag åt annanass med fingrarna och klagade över att folk alltid vill fly Sverige de två månader om året som det faktiskt är fint här. Plus att rent objektivt måste vi från de kringliggande fönstren se ut som den mysroligaste lilla kompisgruppen någonsin med våra klänningar, stora filtar och vårt isthé. Jag minns att man såg sånna grupper av människor när man var yngre och önskade att man också kunde vara sån. Och ta da, här sitter vi en lördagseftermiddag, fortfarande lite alkoholtrötta lyssnades på P3 via ett mobilt bredband och försöker skrapa ihop nog med ord för att ta oss igenom de sista uppgifterna. Och då drömmer de om Barcelona. Vad har Barcelona som inte Norslunds gräsplättar har en sommareftermiddag?

Fan också, jag tar examen i veckan. Förutsatt att jag pallar den här jäkla artikeln. Orden finns där nu i alla fall, men de är menlösa och i helt fel ordning. Men det är ju alltid något.

Och idag är det 30 grader varmt och solsken och jag åt melon till frukost på balkongen och jag skriver alltid om allt i efterhand nu känns det som. Och jag är glad och ung och dum och i morgon är det dags att starta paniken. Men inte riktigt än.

Relevans

Så sitter man och stirrar tomt framför sig timmar i sträck och klarar inte av att åstadkomma någonting förutom frustrationshuvudvräk och sedan lyckas man producera en mening i stil med

"Medan ethos kan användas könsneutralt, eftersom både Fusion och Venus har en ambition att sälja genom att verka förtroendeingivande, om ändå på olika grunder (där Fusion använder sig av Gilette som ett känt varumärke och Venus försöker positionera sig som värnar om kvinnors välbefinnande) blir reklamernas pathos och logos, samt vilket utrymme detta får ta i reklamen, till stor del bestämt av vilken könsimage den marknadsförda produkten har"

och plötsligt känns inte dagen lika bortslösad.

Put your hands up in the air - put your hands -UP- in the -AIR

Vicke kommer att växa upp till ett riktigt party-animal, var så säker!

In vino veritas

Norslund kommer bäst till sin rätt när man ska gå och lämna tillbaka en bok i marknadsföring och kliver rätt in i en utomhusfest. Innan man hinner tänka "vetenskaplig artikel" har någon stuckit en öl i handen på en och kört igång Bob Marley via ett trådlöst Spotify och då är det helt enkelt ingen återvändo. Sen sitter man där och försöker låta bli att felcitera visdomsord om vin från gamla döda poeter som ändå förmodligen inte skulle bry sig och förhöra sig om hur ekonomin i sydafrika ser ut nu för tiden.

Men är man ansvarslös med två öl en måndagskväll ser det ut såhär klockan 01.33 i ens kök samma natt (eller nästa morgon). Piia pluggar till tentan i marknadsföring och jag hetsskriver artikel. Mysigt i och för sig, med té och "Vaken med P4" som ett litet bakgrundsbrus. Det gick bra, jag ligger bra till med artikeln i alla fall.

I dag har jag bara varit produkttiv och kreativ fram tills klockan fyra då hjärnan slutade fungera och jag dråsade ihop i soffan. Jag lyckades tvätta i alla fall och nu är jag igång med att rita fula tusch-gubbar igen så vi får se vad det blir utav det.

Ett inlägg för att bevisa att jag inte är emo, som det annars kan verka

Så, det är lördag vilket gjorde att det igår var fredag och för att ära OLWs nya fantastiska reklamfilm hade Nysch fredagsmys med film och ett smörgåsbord av onyttigheter. Vi passade på att se Slumog Millionaire och The Spirit, som jag anser kan vara en av årets bästa filmer. Som jag garvade!

Idag är det lördag och sol. Jag tänkte ta mina böcker och flytta ut på gräsmattan bara jag kan hitta ett par byxor. Var satan är alla mina byxor?!

Kanske skulle det vara skönt att ta ett break och få andas ut

Fan det blev konstigt efter att jag sett en bild på Shigeru Miyamoto och noterat hur gammal han börjar bli, varefter insikten följde att han kommer att dö. Och jag kände hur tiden liksom sprungit bort och ville nästan gråta en skvätt men lät bli.

Ungefär samma sak som jag känner en halv sekund efter att jag uppskattande inandats en härlig blomdoft och sedan inser att det är syrener. Hur kan de redan blomma, de vars lukt agerat följeslagare till varenda skolavslutning jag någonsin varit på?

Jag vill som sagt helst bara krypa upp i min egen förnekelses trygga famn och likt ett mantra mummla "Jag har tid kvar jag har tid kvar jag har tid kvar" tills jag tror på det själv.

Celebrations! Eggy is back!

Joy to the world- Erika is home!

Efter att ha legat och vridit mig av okänd anledning till 04.00 i morse lyckades jag äntligen somna, bara för att tre och en halv timme senare bli väckt av att ett sms trillar in på en tid jag anser vara alldeles förskräckligt opassande att skicka textmedelanden på. Dessutom blir jag ju nyfiken så jag var tvungen att masa mig upp och hör och häpna, det var Eggy som meddelade att hon åter igen har svensk mark under fötterna! Min nästan tre veckor långa frånvaro från bloggosfären, då jag knappt läst någonting alls och skrivit ännu mindre, har lett till en enorm kunskapslucka vad det gäller vart folk befinner sig och vad de har för sig. Alltså hade jag helt missat inte bara att Eggy var klar med skolan i Texas, utan att hon dessutom tagit sig genom både Philly och NY och nu var på väg hem.

Så går det när man nonchalerar internetz!

Det här är en rubrik - det som följer är irrelevant

Om det är tyst på bloggen så är det helt enkelt för att jag genom att skriva om dessa mina sista veckor som student i Falun skulle behöva acceptera att det faktiskt ÄR mina sista veckor som student i Falun. Och jag tycker om förnekelse. Även om det inte tycks vara ett riktigt ord ens. Men jag gillar det. Undrar om Dena kan skriva det på persiska, för i så fall ska jag nog tatuera in det på underarmen.

I min lilla gröna bok märkte jag att jag på fyllan skrivit med ovanligt oläslig handstil; "Underligt att man får ångest av förändring. Att man inte tänker på allt man skulle kunna uppnå - utan på allt man kan förlora"

Bara måndagen kommer med CSN ska jag inhandla två vinboxar och låta fyllemalin skriva resten av min vetenskapliga artikel.

Recap

Förra fredagen var jag aningen för välförfriskad för att komma in på kåren och imorgon är det dags att jobba igen. Problematiken här är att jag inte minns vilken vakt det var som tog emot mig. Bara två vakter jobbar per kväll och vi har fyra. Det är alltså en ganska stor chans att minst en av vakterna som jobbade kommer att jobba imorgon också. Och var det Johan är jag körd. Då kommer jag bli hånad hela kvällen.

Igår hade jag det oförskämt bra hemma hos storebror med familj. Farmor var också där för hon har bott där några dagar sedan dopet. Jag fick tre olika sorter av grillat, hemmagjort potatissallad och kaffe med tårta. Och så fick jag se när Viktor nästan lyckades sätta sig upp på egen hand och prata lite med honom.

Jag hann dessutom med en promenad med Susann i det varierade solskenet! Inte för att på något vis låta sypdig, men Susann är som delikatesschoklad nu mer, man får det väldigt sällan med det är värt det :)

Lyckades också ta mig ned på Harrys klockan 22 på kvällen för årets första öl (notera singular) på uteservering, insvept i stora filtar.

Idag har jag bara pluggat och pluggat, suttit lite på balkongen och läst X-men.

Så vill jag att Lo ska komma och äta glass med mig på balkongen. Hon är den endda som klagar rätt på hur jag äter mina twisters.

Med ett visst litet inslag av ironi. Fast bara lite.

Tre gånger har jag och Piia fått frågan om vi är systrar. Vad sjutton får folk det ifrån?! Vi är inte ett dugg lika!

Do you want some cheese with that whine?

Jag börjar hata måndagar. Jag glömmer på något vis av mig under helgen att jag faktiskt är helt abnormt stressad och måste söka jobb och bostad etc. Sen blir det måndag och man vaknar och tänker "Just fan!" med en klump i magen.

Attans bananer och allt det där.

"Show me how it ends"

Det här kan oöverträffat vara den värsta dagen i mitt liv (inte inräknat de gånger jag fått reda på att folk dött).

Mina brorsor är förövrigt världen bästa bröder.

Nu ska jag ta mig en till dusch och rycka upp mig med arg musik.

Gör som Pojje och lägger in dagens Pepplåt!

Oinpsirerat, hade jag sagt det redan?

Jag tror det har tagit en sån jäkla tid för mig att uppdatera för att jag planerade att lägga in bilder från förra helgen och lägga upp på bloggen, men det hände liksom inte. Så ja, det blev inget på nästan en hel vecka.

Ikväll är det Brittisk Afton med Angie, Camilla och Elin som gäller. Vet inte riktigt varför det är brittiskt, men jag antar att det har något att göra med Angelicas perversa London-längtan. Vädret är i alla fall med på noterna. Nästan så jag överväger att ta bussen med mina nybakade scones.

Största delen av Nysch är på spex nu nästan varje dag i veckan. Idag har jag i alla fall lyckats ta en morgonkaffe med Piia och rotat igenom hennes enorma klädutbud efter en klänning som passar för ett dop. Det mesta jag äger tenderar att ha lite för djup urrigning. Jag hittade en riktigt bra kandidat som jag nu snott från 55an.

Nu läser jag vetenskaplig artikel och lyssnar på "Familjen". Fick tips av Kalle i onsdags att lyssna på dem och vem kan säga nej till en gotlänning i kycklingdräkt? Jag kommer sakna studentlivet.

Tänk Natascha Pejjre! (Louisa: "Pay-e-re!")

Jag anser det himla underhållande att brorsonen Viktor har exakt samma plutmunsfiskmin som jag använder mig av på fyllan!

Hälsingehandikapp

Nu och då får jag ett sådant problem med att stava att den lilla röda linjen i word slutligen får mig att tro att jag hittat på ordet i fråga. Allt som oftast visar det sig att jag dock försökt stava det dialektalt. Vi kan kalla det ett hälsinge-handikapp.

Just ja, man hade ju en sån där blogg också

Jag är fortfarande så pass sliten från valborg att jag inte riktigt har sinnesnärvaorn att skriva något. Alkoholångorna lämnade huvudet tomt när de slutligen gav sig av. Men det var en sjuhelsikes fest. Jag orkar inte skriva om det men sammanfattningsvis kan vi säga att jag sov med glas i fötterna och hittade min handväska i kylen med en halv pizza i sig. Legendary.

Igår tog sig en mycket sliten Malin upp ur sägen och mötte upp en nästan ännu slitnare Bauer och två oförskämt pigga klasskamrater i form av Jari och Mackan för da bio of da year (eller nej, det blir ju Harry Potter... och Coraline). Wolverine Origins = besvikelseee! Och detta TROTS att jag redan var förberedd på enorm besvikelse. Jag tröstade mig med att köpa en påse chips som jag goffade i mig medan jag spelade Fallout 3 hela natten. Awsome.

Idag blev jag verbalt uppsliten ur sängen av Piia som konstaterade att det var "a wondefull day of sun and activity!" och att vi skulle ut och njuta av den NU. Vilket har lett till att klockan är fem och vi fortfarande inte tagit oss ut i solen eftersom vi omväxlande befunnit oss på olika butiker och omväxlande hos Mounira. Nu ska vi iväg och grilla hos Steven och jag är inte ens i närheten av klar. För jag är så TRÖTT.

Nåja, inget lite öl inte kan bota.