Oh parise be to password recovery!

Åh tack JESUS och BUDDAH för nu har jag Spotify igen! Äntligen kan jag börja fungera som en normal människa och lyssna på Crossfade!

April april

Nu sitter jag på praktiken, äntligen, efter att ha störtat in för 20 minuter sedan skrikandes "Jävla sommartidshelvete!" Ondskefulla tidsparadoxer aside har jag en klump i magen som inget regementsvatten från dåliga rör kan skölja bort. För snart är det April. Och det oroar mig inte enbart för att Tomas på byrån förmodligen kommer lura ut mig på ett fejkat uppdrag till Gnosjö sporthall, utan också för att det känns så slutgiltigt på något vis. 

Som att klockan 00:01 på tisdagsnatten kommer allt bli hektiskt och verkligt. 

Jag måste säga upp lägenheten. Sedan bredbandet. Flyttstäda. Söka jobb. Söka lägenhet. Hålla tummarna. Hålla dem som bara fan för att jag ska ha en framtid efter juni. Någonstans att ta vägen. Någonting att göra om jag kommer dit. 

I eftermiddag ska jag till sjukhuset. Igen. Snart har jag inte råd något mer.  Jag borde få stämpelkort. "Tionde läkarmojängen nedstucken i halsen gratis!"  

Jag låter jätteemo men det är egentligen bara koffeinbristen som talar. I min nya hälsosamma värld finns bara grönt te (*snyft*) och vattenkokaren har någon elak kontorsfacist låst in. Så då blir det kallvatten i en exakt kopia av kaffemuggarna som finns på Tewes konditori. Omen? Nej nu ska jag sluta. Nu ska jag berätta om bra saker. Som att jag vaknade imorse av ett sms från June där det stod "Jag har ett kuvert med pengar åt dig". Härlig maffiakänsla infann sig. Betyder också att jag sålt min första kommunikationsstrategi. Awsome? Jajamensan. 

Eller som att Piia tog min arm i fredags så att vi hamnade lite på efterkälken och tog sig tiden att i snöovädret säga att hon är väldigt glad att vi träffats. Sedan slog hon mig när jag skrattade. "Fuck you! It's hard for finish people to say things like that" Så jag skrattade ännu mer och det var allmänt en fin stund. 

Och så får jag sms halv ett om nätterna. Så det är bra. 

Bara bra egentligen. Två dagar kvar till april. 

Ah, ett till sånt där jättedåligt skrivet inlägg som enbart berättar vad jag har haft för mig under helgen

Jag och min kropp börjar sakta men säker att hitta tillbaka till varandra.
"Ska vi gå ut ocj gå?" säger jag.
"Ja!" svarar den glatt "Vilken bra idé!" istället för "Nä, jag är trött". Så yes, kommunikation!

Vilken helgelg ändå! Piias och min prommenad igår urartade och blev en timme lång, vilket gjorde oss både försenade men också väldigt hungriga. Så vi tog en väldigt sen lunch på salladsbaren och sedan gick ryktet att Martin vistades någonstanns i närheten iförd en kostym. Det kunde vi ju inte missa. I sluntändan var vi jättesena, men det var Becki och Åsa också så det var rätt lungt. Vi lagade cajun-stroganof på fläskfilé, sminkade oss, fixade hår och sjöng med helt horribelt till "out tonight" från RENT. Kåren var rolig, det var rockkväll så jag fick legetimt ha jättemycket eye-liner och hoppa upp och ned på dansgolvet. Kåren hade köpt in uppblåsbara gitarrer (luftgitarrer, ha ha!) som det naturligtvis var roligare att slåss med än att spela på. Jag drack lite för mycket, men var verkligen inte värst i gänget så det var ju bra (för mig)!

Idag ringde Angelica och väckte mig halv elva (!!!). Hon tycks glömma att inte alla i hela Falun är lika sjukt morgonpigga som hon är. Nåja. Efter några koppar kaffe gick jag ned till stan i årets första regnväder. Jag myste verkligen hela vägen, jag vill ha störtregn nu så all snö kan försvinna! Efter några missförståmd ("Möt mig utanför Åhléns") lyckades jag och Angelica hitta varandra i den sprudlande stadskärnan. Jag skulle egentligen inte handla något annat än torrshampoo och det gick väl som vanligt. Jag hittade två par skor på Myrornas som jag älskar och naturligtvis var tvungen att köpa. Sedan hittade jag ett par fina strumpor som passade fint i skorna, så de måste ju inhandlas också. Men ja, det var värre för Angie. Hon sa hela tiden att "Vi måste köpa den här (klänningen)", plural istället för singular, vilket jag har för mig är ett klassiskt tecken på förskjutning. Illa illa! Sedan satt vi på "Du & Jag" och drack thé och drömde om uteserveringar. ÖÖverlag var det väldigt mysigt.

Sedan gick jag direkt hem till Piia med den Ben & Jerrys jag ombetts köpa.
"Buy me Ben & Jerrys. Oh and buy me surprises to!"
"Why should I buy you gift just because you got shitfaced yesterday? I'm not your girlfriend dude!"
"Oh but you totally are!"
"Yeah... I guess so"
Så ja, jag gick till Piia med glass och ett kinderägg och fick i utbyte två slices av en grym gustavskorvspizza! Fantastsikt. Såå har jag ringt och pratat med lite med mormor och nu sitter jag och väntar på att Piia ska släpa sig ur sängen. Funderade ett tag på att dra på Saras fest, men sedan smög sig bakfylletröttheten på så det tycks inte bli någonting. Speciellt inte eftersom jag sitter här i min enorma linking park t-shirt och sockor. Synd, hade säkert blivit kul! Vi ska se dramafilmer istället och käka gurka med dipp. Yay!

Nu är det bara 15 min kvar innan jag ska släcka ned hela lägenheten. Jag har varit jättehype på earth hour hela veckan. Jag insåg precis just nu att jag ju är asmörkrädd! Argh! jag måste ta fram stora ljusstakar och ficklampan jag fick av mamma i julklapp!

It's a beautiful day!

Så yes, jag hade en fantastisk dag igår! Fick min första illustration publicerad (åhå, vilken grej du :S), kom in på Grafisk Design i Kristanstad utan att ens ha ordentlig behörighet till kursen, fick erbjudande om lägenhet och shoppade loss med Piia. Gud vad jag är nöjd med mina fynd! Hade jag haft en fungerande kamera hade jag modebloggat! På kvällen dök Åsa och Piia upp hemma hos mig och tittade på Shutter. Jag har redan sett den thailändska versionen, så jag visste hur det skulle gå, men den var läskig i alla fall. Huga!

Idag har jag en ännu mer fantastisk dag! Har redan varit ute på en halvlång prommenad och ska nu ut på en till med Piia. Sedan ikväll blir det tjejmiddag med avanecrad meny (som Piia står för), gäster från kasern, vin och kanske lite dans på kåren om min kropp orkar. It's going to be legend - wait for iiiiit - dary!

Oj, jag måste komma ihåg att ta ut köttet ur frysen också!

Mars månad

Jag tänkte jag skulle försöka börja med en "månadens"-lista. Vi får se hur det går. Eftersom den 25 är "ny månad" för alla studenter, precis som det är nytt år i februari för kineser, borde denna "månadens" dyka upp nu. Så - onward!

(Känner ni för det kan ni scrolla ned till Månadens låt och lyssna på den medan ni läser, den är lagom lång)

Månadens bok: "Jag, Robot" av Isaac Asimov
I like robots yes I do. Samt hela resonemanget kring dem och den etiska problematik som uppkommer. "Jag, robot" kändes som en väldigt bra ingång till Asimov, jag ska fortsätta med Stiftelsetriologin så småning om. Och nej, det finns ingenting som ens påminner om filmen i boken. Ingen nämner Converse.

Månadens film: "Watchmen" av Zack Snyder

Det var ett ganska självklart val. Jag menar, i en scen räknade jag till fyra penisar i en och samma bild. Och de var alla en schysst nyans av självlysnade BLÅ. Kan det bli bättre? Däremot så förstår jag att Alan Moore inte är helt nöjd med filmatiseringen (exempelvis känns det inte som att Ozymandias alls får nog med plats för att filmens twist ska ha den "WAH!"-faktor som kunde a varit möjlig). Men jag skulle kunna skriva spaltmeter om filmen, let's avoid it. You had me at blue penis.

Månadens spel: "Lost Odyssey" av Hinouburu Sakaguchi till Xbox 360

Förutom att min kopia av spelet är så grymt jäkla dålig vilket gör skivan oläslig på de mest irriterande ställen är det faktiskt helt okey. Det är gammaldags, javisst. Spelet ignorerar all form av utveckling som skett inom JRPG-genren sedan slutet av nittiotalet och random encounters är tillbaka i full vigör. Kläddesignen är hemsk (exempelvis drottning Mings domminatrixläderstring matchad med en kinesisk kofta), Kalims hårslinga i ansiktet driver mig till vansinne och storyn förs nästan enbart framåt av 20 minuter långa mellansekvenser efter bosstrider, vilket inte uppskattas av en save-missbrukare som jag (mig?). Men ja, det är helt okey. Och mot bättre vetande är jag förtjust i Jansen som karaktär. Så ja. Okey då. 200 spänn var det väl värt, denna Final Fantasy 8-osande titel.

Månadens program: Criminal Minds (Kanal 5)

Så ja ni vet att jag älskar det. Och ni vet varför. Och ni inser att det enbart är månadens program för att detta är den första "månadens"-listan. Så let's leave it at that.

Månadens serie: X-men: the end

Jag har inte hunnit läsa så mycket av denna nya remake av X-men universumet, som tycks utspela sig... ja.... efter referenser till orginalserien, men även med referenser från Ultimate X-men. Om Gambit dör IGEN tänker jag sura (hur många universum kan ha DÖ i?!)! !

Månadens Public Service: Kodjo från Morgonpasset i P3s imitationer av King Julien

Så öh. Ja. The title says it all.

Månadens nyhet: Catwalk-robotar

Japaner är CRAZY, det vet vi ju. Eftersom jag älskar robotar ignorerar jag alla bonusskandaler och slår ett slag för den lilla kvinnliga roboten som inledde modemässan i Tokyo och som har en framtid som gympainstruktör. Förlorade arbetstillfällen eller AWSOMENESS?

Månadens inköp: "Cynisk Romantiker" av Åsa Grennvall

Ytterligare en biografi i serieromanform från Åsa Grenvall, dock den första som jag har i min ägo. Köpt på bokrea och sträckläst som bara den. Har fått hedersplaten i min seriealbumshylla mellan "Jan Stenmark: Storpack" och "Sandman: The Preludes and Nocturnes".

Bubblare: Mitt flätade skärp från myrornas som kostde 30 spänn och är awsome.

Månadens webcomic: Sofia Olsson

Okey, så det är inte en exklusiv webcomic, men hennes hemsida är sjukt grym! Men det är ingen blogg så den kunde inte hamna i den kategorin. http://sofiaolsson.se

Månadens blogg: Kalle Brages okey ekblogg
Ja jag vet att jag puschar jättemycket för Kalle och lite är han med på den här listan eftersom det är första gången, precis som Criminal Minds, men han har också haft en väldigt bra månad bloggmässigt. Romantiserande skildringar av ett avbefolkat Arlanda blandat med vardagsobserveringar kring lokaltrafik med mindre empati än migrationsverkat och avdankade fulla barnstjärnor ger ett fantastiskt utbud av texter under Mars månad. Det här är nog mitt favoritinlägg, jag tycker ni ska klicka på det!

Månadens låt: "Sad Story" - Plain White T's

"... don't feel bad for me. I've started out alone and in the end that's where I'll be"

Även om texten i sig kan tyckas en aning emo har det varit min "glad och självsäker på egenhand"-låt hela månaden.

Surt, som ninjan sa om den halvgamla sakén

Medan folket är ute och roar sig med onsdagsöl tog jag det ansvarsfulla beslutet att stanna hemma och dricka spatet av kokt ingefära. Trist? Som faen.

Har varit för trött för att sitta så mycket i Illustraitor, men en liten arg könsneutral ninja hann jag allt åstadkomma.*

Nu ska jag ta mig en kopp té och läsa "Fjärilen från Tibet" mot bättre vetande, för sen lär jag väl inte kunna somna.

*Edit: neeeeeeeeeeeeeeej DAS ska det ju naturligtvis vara! Dumma, dumma tyska! Orkar inte ändra nu.

Ja, nu tycker jag faktiskt att jag är lite bra.

Okey SKÄMMES tamefan för att jag NÅGONSIN sa något elakt om Illustrator. Jag ÄLSKAR det! Det här tog en timme! En timme! Jag vill skriva balader om vektorer!

Street-style goes anti-PK Spring 09

PK är ett roligt begrepp. Någonstans along the line från Uppsala universitets lammullsdoftande korridorer in i allmänhetens vokabulär blev det ett fult ord.  Ungefär som pretto. Lika som det i jantelagens Sverige är dåligt att vara pretentiös, speciellt på en artistisk nivå, har det blivit fult att vara politiskt korrekt. 

"Jag vill att Bi- och homosexuella par ska få gifta sig för att kärlek är för alla." 

"ÅÅåååååååh vad PK du ska vara!" suck. stön. suck igen. 

I denna indie-är-så-inne-tid där hängslen, filthattar och uppvikta chinos är högsta mode, har det alltså på något vänster slagit slint hos den stora massan. Medmänsklighet och politisk empati är ute. För att vara riktigt jäkla cool i vår ska man gärna skrika "Negerhora" och "Nej till abort" tre gånger om dagen, naturligtvis iförd enorma glasögonbågar utan glas i. Glöm ej att matcha med en stylish handväska och en rosa palestinasjal. 

Jag är mycket, mycket förtjust i mina modebloggsparodier btw. 

Edit: Jag tycker vi kompletterar inlägget med en 40 mins illustraitorbild av en glosögd punkare. 

 

Det enda sättet jag skulle kunna missbruka Illustraitor-mönster mer är om jag injicerade dem i knävecket.  

Think fuckin' pink - flowers, that is

För att idag har varit en ambitiös dag, trots att jag inte kan andas genom näsan. Det här är nog det enda jag någonsin gjort då jag uppmanar folk att klicka på bilden för normal storlek, det ser bättre ut då. 

Dagens Illustraitor, eftersom denna blogg sakta men säkert börjar förvandlas till en PR-kampanj för Adobe

Åhå, jag har inte bloggat sedan förra torsdagen. Orsak? Sjukdom. 

Det måste ju ändå vara definitionen av "assjuk" (om det nu finns någon definition på det alls), när man inte ens pallar ta sig tiden att tycka synd om sig själv i skriftlig form på internet.  Jag är fortfarande hemma med rinnande näsa, hosta och allmänt crappy-mående, men jag jobbar i alla fall! Länge leve bärbara datorer! 

Dagens illustraitor är i alla fall början till en ram som ska sitta runt en grafiktext. Gjort helt i vektorer (som Nica lärde mig att det hette). Det skulle föreställa fina blommor, men jag tycker mest det ser ut som galna sågblad med stirrande ondskefulla ögon. Kanske är det jag so spelat för mycket Okami. Eftersom jag varit sjuk har jag spenderat helgen med att skriva CVs, söka lägenheter och spela Tv-spel. Inte så pjåkigt egentligen.  Gloria från DMC4 kan dock vara den mest vulgära och äckliga bruden i tv-spelens historia. I hennes introsekvens tror jag att de faktiskt visade hennes ponani.  Kom tillbaka Trisha, allt är förlåtet (Ev. Lady eller Lucia, Lucia fanns det inte ens något att förlåta)!    

Förutom att min nacke tar död på mig

Henrik tyckte det förra inlägget lät emo. Så var det absoolut inte menat.

I art happy camper!

En passande rubrik till det här inlägget skulle kunna vara "För att framgång mäts i motgångar" eller något dylikt som klingar marketing

Idag hände något särdeles märkligt. En av mina gamla mobbare från lågstadietiden skickade en friend-request till mig på facebook. Är det här var internetåldern ställt till med? Är folk sådant oerhört behov av att ha en så hög siffra som möjligt under rubiken "vänner" för att hävda sin populäritet att man helt enkelt inte längre skyr några medel för att öka på antalet?

Eller tycker de att allt är förlåtet? Eller ännu helre, attt det inte finns något att förlåta? Att jag var vem som helst som gått i deras klass som barn. "Hon tjejen som var tjock och hade lätt för att grina". Inget mer med det. Kanske att han minns att han "retat" mig ibland som det hette på den tiden. Jag minns honom dock som killen som startade allting. Andra veckan i skolan eller så, kanske tidigare. I matsalen. Jag minns till och med vart han satt, vart jag och mina vänner satt. Vi satt vid kortväggen, vid väggmålningen. Han satt under fönstren som satt högt upp i taket. Han kom fram med sina vänner till mitt bord, log och sa "Du är allt en gris du!" Vad spelar det för roll för honom idag? Han minns det säkerligen inte. Men jag gör det. Och jag minns hur det var de nästkommande sju åren efter det. Tills jag fick nog, tills jag blev stark nog att helt enkelt skita i det, som alla sagt åt mig att göra sedan första klass.

Jag har inte svarat än. På friend-requesten alltså. Jag funderar på att tacka ja. Klicka in på hans presentation och se vem han är idag. Jag har hört att han fortfarande är duktig på fotboll.

För trots allt är den han som har gjort mig till den jag är idag. Även om jag fortfarande bryter ihop och gråter när jag blir frustrerad eller arg (vilket är jäkla irriterande!) lyckades jag ändå bli en stark, utåtrikitad och självsäker person. Och det är mycket tack vare, eller på grund av, honom och det där som började i matsalen när vi var sju år gamla.

Så, ja. Kanske ska jag tacka ja. Och öka mitt nummer till 185 på kuppen.

Clownmats blogg, 18 Mars, 2009

Såg Watchmen. Biografen näst intill tom. The Awsomeness var total. Nog sagt.

Dags att hypa nya saker - The nine.

Koscher?

Undrar om det är koscher att lägga upp den färdiga bilden på bloggen? Vem äger den egentligen? Den ska egentligen in i tidningen jag jobbar med men jag får inget betalt så ingen har ju de facto köpt bilden. Men den är gjord på arbetstid... hmm.... Ah well. 

Möjliga slogans som jag tycker Adobe kan köpa in för Illustraitor: 

(obs! läses med mjuk förförisk kvinnoröst) 

"Adobe Illustraitor - makes things that could easliy have been done by hand  much more complicated" 

ev. "Experience Adobe Illustraitor - Photoshops retared little-brother"  

Needless to say så har jag väl haft mina små argument med programmet, men nu har jag börjat lista ut hur det kan tänkas fungera. Dock känns det inte logiskt, men som Tomas sa igår som svar på mitt "Varför i hela fridens namn gör de programmen som nån slags Indiana Jones-pussel?!"; "För att sälja insruktionsböcker? Det hade jag gjort om jag varit ond och rik"

Det är strålande vänder ute och Henrik tycker jag ska pallra mig ned på stan och fira våren. Jag tycke också det låter som en trevlig idé, men min fot håller inte med. Efter att jag hetsknallat runt på den igår vad den oerhört ledsen när jag vaknade i morse och hela dagen idag har jag haltat runt med en, enligt mig, tappert plågad min. Så promenader in till stan känns främmande. Måste nog åka till Borlänge i morgon och då behöver jag ett fungerade ben. Tråkigt! Antar att detta kommer vara den enda soldagen på hela våren med tanke på lagen om alltings jävlighet. 

Vad har jag gjort största delen av dagen då?

Jo, målat dalahästar i Illustraitor. Jag vill läsa grafiiik så att jag inte behöver göra fula cutpaste-skuggor för att jag inte förstår mig på penverktyget! Min dalahäst var egentligen röd men färgerna inventerades i browsern eftersom den uppenbarligen inte stödjer CMYK. Aja, "Pimp ma dalahäst" ska det ju vara och blått är ju så gott som nått (haha, poesi). Den är inte ens halvklar, därför den rosa kanten ligger där. Det ska bli graffittistyle så småningom. Varför hatar Mac mig och inte vill installera fonts? Maaaaauw. Nej, nu ska jag gå hem!

 

Kärlek! <3

Efter att jag ringt och väckt henne (klockan tolv) kom Susann med Erik i släptåg över med lite kärlek i form av gyrospizza och en colabruk från Willys. Finare än tusen röda rosor en dag som denna som jag spenderat i självömkandets tecken.

Nu har jag legat och tittat på The Iron Giant, en av mina favoritfilmer från när jag var liten. Jag tycker fortfarande den är fantastsikt bra och jag grinar på slutet varje gång!


Nu ska jag dricka något varmt, sitta med foten i "hjärthöjd" och försöka vara kreativ skribent fast jag hellre skulle vilja gå och sova. Jag blir så jäkla trött av alvedon.

"Hur tyckte vi de här gick då?" Som pojje brukar säga

Om någon undrar hur man stukar foten efter en öl under en kareokesession på stans flådigaste (hmm hmm) hak presenteras härmed denna videostudie;

Om den här filmen fungerar att spela vill jag gärna göra er uppmärksamma på några av dess viktigare tidpunkter:

00:01-00:02 - här ser vi sekunden när det säger "knak" i mitt ben.
00:04-00:06 - Här ser vi hur jag försöker förvandla min förvånat plågade min till ett mycket mer plågat påtvingat leende.
00:08 - ungefär inser jag "Aj som bara fan!!!" och under samma sekund "Helvete, jag kan inte röra mig!"

Som tur var dyker engelska pubbens stammisar upp och tar fokus från mig. Resten av filmen försöker jag så diskret som möjligt förflytta mig bakåt utan att tippa, för att sedan förbli "nonchalant" lutad mot ställets garderob medan jag försökte klura ut hur i HELVETE jag skulle lyckas ta mig tillbaka till min stol, medan jag hela tiden log som Jokern (och inte Heath Ledger utan Jack Nicolssons tolkning).

Väl hemma blev det att kyla ned foten med den av många läkare rekommenderade anti-inflammatoriska mirakelkuren Feflix krögarpytt

"Tur som faen jag har gasbinda i resenessesären!" tänkte jag innan jag insåg att min gasbinda ironiskt nog fortfarande är i ägo av den studenska som stukade foten under kryssningen för nästan ett halvår sedan. Aja, bra karl reder sig själv som mamma säger. Gamla scrafs och säkerhetsnålar ger ett McGyveriskt förband.

Dagen efter kvällen före och min fot är monstruöst uppsvälld och kan inte stödjas på. Crap!

Halva kvällen i bilder (tidsrymen 20.00-22.15 saknas, dvs. den tid Mounira sminkade sig på)

Nejmen vad är detta? Hela Nysch har krupit ur sina säkra betonghus och gett sig av ut i ödemarken likt ett berusat lämmeltåg!

Och ALLA måste stanna för att Dena ska tända ciggen!

Klart man ska kasta snö på gängets ends vår-optimist som vågat sig ut i tunn kofta och skinnjacka!

"Vaddå, finna det inga GLAS? Men, hur ska man kunna dricka då?!" utbrast Mounira 30 sekunder innan den här bilden tog.

Åsa är så FIERCE att människor måste vika undan med sina blickar för att inte bli blinda. Det enda säkra sättet att se på henne är genom en kameralins!

Mig och Dena får folk gärna titta på! Det är nu slöser på vår snyggighet annars.

På vägen till Kåren träffade vi på dessa damer i nöd! Som den riddare i skinande skinn Dena är förlöste hon dem från deras bekymmer. I gengäld krävade hon varken deras förstfödda eller ett halvt kungarike, bara ett par enorma brillor utan glas.

Väl på kåren och Henrik vill inte ens vara med på bild! Vad falls?!
Sheri med vännina har en jäkla posingvana! Proffs!
Vem hade roligsat på Kåren då, enligt dessa bilder? (Detta är bara ett urval, jag har kanske åtta till där Åsa är EXAKT lika lycklig!)
På väg hem kommer Knaster och kompany på vintagemoppe och tipsar om efterfest.
En mycket, mycket underlig efterfest....

Argh nu ska jag vara i stan om en halvtimme och jag är inte ens sminkad! Jag och planering!

Sabbade planer, planer för kvällen och bristen på planer för famtiden

Fan, igår tänkte jag att jag inte skulle blogga något förän jag lagt in bilder från i tisdags innan det börjar kännas helt inaktuellt och omodernt, men min dator kände för annat. Den kände sig emo och ville dö. Igen. Som den uppenbart sympatiska människa jag är lyckades jag tala (läs, tvinga med alla tangentbordets medel) den bort från självmordets brant, men tyvärr gick inte allt att rädda. Så huvuddelen av gårdagens eftermiddag spenderades med att ÅTER IGEN pussla ihop ledsna systemfiler. Och det blev alltså inga bilder. Ska försöka hinna med det ikväll nu när jag äntligen fått Photoshop CS4 att funka! Tjoho! 

Det är mycket jag ska hinna med ikväll. Direkt efter praktiken blir det att traska in till stan för inhandling av alkoholhaltiga drycker, sedan ska jag laga mat, duscha, bli snygg och dessutom fixa ihop ett fotomontage av hitintills hemlig anledning. Innan fest på kaserngården alltså. Kanske. Om jag pallar. Men det är klart man gör, man är ju viking! 

Urs,  verkligheten göra sig kännbar. Under tisdagsölen träffade vi på Dennis, som pratade om att kontraktet på nya lägenheten i Halmstad var påskrivet och att de har inflyttning sista Maj.

"Men varför ska du flytta?" undrade jag "Du pluggar ju!"

 Sedan insåg jag varför och det var som om Icemans hand kramade om mitt innandöme.

Inget ger mer ångest än verkligheten! Fy satan! Vad göra? Vart flytta? Jag har igen som helst stabil punkt efter Juni. Panik så in i helvete! 

 

Eller som Piia sa igår: "I hate this fucking snow! It's not cute anymore!"

Egentligen skulle jag ha åkt till Borlänge idag och gjort en enkätundersökning på frågan "Har du några vårkänslor?" Men eftersom det snöat (nästan) konstant sedan i lördags kväll funderar jag på att byta ut den frågan mot "Tror du att våren aldrig existerat utan att den egentligen är en illusion som inplanterats i våra minnen av the matrix för att vi inte ska ta livet av oss i skitvädret?"   

Känns också svårt att få till intervjuer med folk om vikten av att sopsortera när alla i hemlighet går och längtar efter lite hederlig växthuseffekt. 

Lagen om Macens jävlighet

Hur mycket vän jag än är med min lilla Macbook kan jag inte undgå att hysa konspiratoriska misstankar om att den har utrustats med funktioner som enbart finns där för att straffa användare som tidigare ägt PC och ge dem en läxa för att de inte köpte Mac med en gång.  

@ är ett fantastiskt exempel. 

Har man haft PC i en evinnerliga tider har man lärt sig att @ mer eller mindre stavas Alt Gr+2. Men trycker man den här kombinationen i Mac (vilket man gör per automatik, lika som att man alltid spolar en toalett även om det är strömavbrott för rörelsen är så inövad) kommer man till Apples startsida. Sammanträffande? I think not! Bara i skrivandet av det här stycket har jag lyckats kortkommandokasta mig ut från blogger två gånger! 

 (Notering: I undersökningssyfte vore det intressant att veta vad som händer om man trycker Alt+2 i PC, som är @ i Mac) 

Förutom det här har jag hittat ett annat exempel, nämligen att godkänna objekttransformeringar i Photoshop. I Mac har alternativen "Använd" och "Använd inte" bytt plats mot hur de sitter i PC, vilket gör att mina omsorgsfullt warpade och roterade bilder rätas ut i utgångsläge om och om igen (för jag GLÖMMER hela tiden att läsa knapparna och inte bara trycka! Jag har inget korttidsminne!) 

Nej, nu är det lunch! Och jag fick ett sms! Spännande!     

Och så var det en sån där uppdatering från jobbet igen

Oj då, för fyra inlägg sedan skrev jag mitt femhundrade (hm, inget stavningsförslag från Firefox på den?) inlägg och missade det totalt. Ytterligare en sak jag kan skälla på Microsoft för. Jag som hade planerat något extra speciellt till det inlägget, men attans bananer, det blev inte av! Jag får vänta tills inlägg sexhundra.

Annars är jag trött, så trött. Söndagen slet ut mig rejält känns det som och det är inte en lugn stund under veckorna. Eller jo, imorgon vägrar jag lämns Nysch för då har jag äntligen tvätttid! Inte för att stanna i Nysch betyder en lugn kväll, speciellt inte eftersom Foffo uppenbarligen är här och hälsar på. Ikväll ska jag på dubbeldejt verkar det som. Hoppas jag piggnar på mig bara! Inget roligt att sitta där och halvsova (vart "där" nu är, vi har inte bestämt oss än). 

Idag är det fullt hus här på byrån, bara Tomas som saknas. Jag sitter i mitt lilla mörka hörn och dricker fruktté och skriver artiklar om publiceringssytem. Senare idag ska jag försöka försnilla till mig ett ritblock och sätta mig att göra skisser på tidningsupplägget. Jag skulle behöva veta hur mycket plats allt kommer att ta. Åh jag måste skriva ett personporträtt om Yoshitaka Amano också, en uppgift som jag känner har växt över huvudet på mig. Så har jag en bra idé till en krönika, och så vill jag in till stan för att köpa pysselgrejer och målarfärger från Clas Ohlssons. Sedan vill jag sitta hemma på mitt vardagsrumsgolv och vara så in i bomben kreativ. När jag nu ska hinna det. Onsdag kanske. 

Nej nu, back to work!   

Glad åttonde mars liksom.

Jag har firat internationella kvinnodagen med att vara DRIFTIG. Okey, Micke hjälpte mig med ominstallationen av Windows men det var nog det LÄTTASTE jag ägnat mig åt idag, denna min söndag av söndergråten datareparation. Detta har jag roat mig med sedan klockan tre;

• Plocka bort skadade dll.filer
• Plocka hem nya och bytt ut de skadade, en och en
• Uppgradera windows till Service pack 2 (som inte var så jäkla lätt)
• Listat ut varför i HELVETE det inte gick att installera msn messenger (hängde ihop med en skadad msi.dll-fil)
• Verifierat Windows (som inte ville funka så jag fick rnga till Bombay)
  
• Googlat skiten ur "Amilo 1425+drives" och "drivrutiner xp"
  
• Klickat sönder flashback
• Letat reda på vad som menas med error code: 88780078 och error code: 10
• Plockat reda på drivrutiner för grafikkort, bildskärm, ljud och pekdon
• Plockat hem RÄTT drivrutiner för grafikkort, bildskärm, ljud och pekdon
• Installerat om drivrutiner för ovan funktioner en och en i en jävla evighets letande i listor
  
• Lyckats installera en extra bildskärm fast datorn instisterade att den verkligen inte hade en.

Och jag har gjort (nästan) allt själv! (Även om det inte var så vidare gracefull när jag stod vi databordet och skrek på maskinjävlen i 20 min). Jag är så sjukt jäkla självständig! Go me!

Nu har jag döpt om min dator från QT (Asimov, ya know) till Law McMurphey.

Åh just det! Ingen kommer att tro det men jag klev faktiskt frivilligt upp 8.30 idag och käkade frukost till barntv. Sedan drog jag på mig vantarna och knallade 35 min i snöyra till Bror, svägerska och brorson i Hälsingegårdarna. Jag är verkligen så himla duktig idag!

MOWAHAHAHAHA!

Jag är ju så satans jävla BRAAAA! Nu har jag pusslat ihop datorn igen så den är fullt fungerande! HA HA!

Schizo!

Och undrar ni varför det är så tyst på bloggfronten så är det för att min dator dog och nu måste jag reparera den. Bit för bit. För min dator har nämligen blivit galen och glömt av att den är en laptop. Den vet inte längre att den har ljud. Den vett inte att den har en touchpad. Den vet inte att den har trådlösa nätvek. Det saknas dll.filer lite här och var som jag fick pussla tillbaka själv. Fyra uppdateringar senare och jag har FORTFARANDE inget ljud!!! Vad fan! Snart tror väl datorn att den är en brödrost och vägra göra annat än elchocka mig!

Vart jag nu nämde konst nånstanns... just ja, babels torn igår

Appropå konst snubblade jag över reklamen för den här operan. 

www.flyktingpingis.se

That's good satire! 

Kan uppdatera med en riktigt bra blogg också. Fruktansvärt välskriven och träffande. 

Jätterymdkaniner FOR THA WIN!

Vem "vann" Spridas kreativa utmaning? JÄTTERYMDKANINERNA, naturligtvis!

Nu ska jag iväg till jobbet, samt unna mig att kasta jantelagen åt sidan för några timmar och bara känna att jag är BÄST!

Jag väntar med spänning på vedergällningen

Förresten. Igår var det en konstnär på nyheterna som skapat en telefonsvarare dit man kan ringa för att prata med Gud. 

Guds telefonsvarare. 

Känns inte det som ett Babels torn för 2000-talet så säg? 

Ny dag - nya sätt att försöka göra samma gamla sak

Det är nog tur att jag inte är heltidsskribent för något som inte kräver strikta korta deadlines, barnböcker exempelvis. Jag vet att jag tjatar till döddagar om hur jag vill jobba kreativt och få använda huvudet och jada jada, men det hindrar mig inte att efter en natt av extremt dålig sömn önska att det fanns åtminstone några små kretskort att montera, bara för att få igång händerna och kunna släppa tänket. Jag sitter på praktiken och försöker applicera det jag lärt mig under alla år i en up-beat men samtidigt läsvärd text på ett minimalt Mac-tangentbord och helt utan stimulerande musik. Och det enda jag lyckas skriva om är robotar. Robotar! Jag tror var tredje mening handlar om robotar i någon form, oftast som metaforer. Och jag menar inte sånna där damsugarrobotar som känner av smuts och sedan städar lägenheten, nej nej. Jag menar Isaac Asimov, The three laws of robotics och den stundande apokalypsen som är halvt oundviklig när man väl börjar tillverka maskiner som har förmågan att lära sig saker på egen hand. Den sortens robotar. Jag tror till och med att jag skrev något om riskerna för mänskligheten med artificiellt liv.  Hur de skulle göra uppror mot oss eftersom vi tekniskt sett är svagare och mer korkade än dem. 

Jag älskar robotar. Jag blev jätteglad när de sände en dokumentär om robotik (roboteknik? Robotics på engelska i alla fall) på SVT förra sommaren, där en viktig vetenskapsman berättade att man minsann var på god väg att skapa humanoida robotar. Mitt enda problem med robotar (förutom att jag tycker det verkar ologiskt att de, om de får en allt för stor förmåga till logiska resonemang, inte kommer att förslava mänskligheten) är att det inte finns några synonymer för dem. Hur många gånger har jag skrivit robot i den här texten exempelvis? Åtta, om man räknar den sammansatta "dammsugarroboten".   

Är det här ett märkligt blogginlägg när jag inte skrivit på flera dagar? Jag antar att det är det. Eftersom min egentliga agenda är att skriva av mig så att jag kan komma igång med jobbet borde jag ju lika gärna kunna delge händelser från den gångna veckan. Något i stil med "Igår var vi på Harrys och jag drack öl och Piia hade klippt sig och Dena har färgat håret och Mounira pratade om läppstift och sedan pratade vi om biologisim kontra social påverkan för att vi faktiskt är intellektuella  personer som tycker om att prata om viktiga saker som man sedan inte kan stava till i blogginlägg".  Något sådan. Eller möjligen något i stil med "Jag är så sjukt jävla fuckin' trött för jag (läs: Mitt undermedvetna och min kropp, som har gaddat ihop sig mot mitt medvetna jag) har struntat i att sova nästan hela veckan så jag känner mig snurrig hela tiden!". Men jag vill inte det. Jag vill skriva om robotar. 

"Järnjätten" vill jag se igen. Jag har för mig att det var en jättebra film. Mysig. 

En dammsugarrobot hade varit bra att ha för någon som är så stökig som mig. 

Om man kan skapa artificiella medvetanden, kan man då sedan stänga av robotar om det skulle betyda att de förlorade sparad data? Vore inte de mord? Kan vi säga att våra medvetanden är mer värda för att de styrs av elektriska impulser genom nerver hellre än genom koppartråd? 

Elektrisk är ett ord jag alltid haft svårt att stava. Tur Safari har stavningkontroll.   

Nej  nu får jag ge mig. Inget annat inlägg har nog någonsin förtjänat taggen "randomness" mer än det här. 

Ett dåligt skrivet inlägg om kvällen

Så, nu har jag äntligen kastat ut finländskan! Lyckades trixa ihop ett födelsedagsfika för Susann ändå där nästan hela nysch dök upp. Jag bakade semlor på mörk choklad med kaffe och mandelmassafyllning och kaffegrädde. Gi dessutom! Dock blev de lite mastiga. Sedan satt vi och pratade ett tag och drack lite öl innan huvuddelen av gruppen bröt av för att dra på krogen en måndagskväll. Jag och Susann stannade kvar och pratade i någon timme, mysigt för det var rätt länge sedan vi sågs på tu man hand. Sedan måste dock födelsedagsbarnet gå hem och varva ned för sömn och jag drog av mig jeansen och la mig att titta på säsongspremiären av Prodjekt Runway (tack för smset Pojje!). Halvvägs igenom ringer Piia och berättar att de missat bussen och att de varit hos Dena men att hon är påväg hem nu, men att jag gärna får komma dit om jag vill. När hon får höra talas om att det är ProdjectRunway bokstavligen springer hon med ciggen i hand över till min port och kollar med mig. Sedan har vi suttit och smuttat på en Falcon tills nu och pratat om det mesta och bokat lunchdate i Borlänge imorgon eftersom jag ska dit på jobb. Både lunch och bio imorgon, det blir en riktig heldag!

Nu ska jag sova för jag ska ju upp igen snart. Tur jag fungerar bra med fem timmars sömn!

Jätterymdkaninerna får inga bakelser!

Eftersom copyövningen nu är inlämnad kan jag vååga visa min annons med jättekaninerna, som jag i och för sig skickade in enbart för kul och med stora bokstäver markerade att det var den andra annonsen som gällde.

Om det inte syns står det: "2086 e.KR (fattar ni den jättelångsökta referensen?) Jätterymdkaninerna invaderar Skånedacia (Fd. "Malmö")" och under bilden "Ingen kan veta hur framtiden kommer att se ut, så det är lika bra att vara beredd på det mesta. SaaB"

Om inte det får SAAB-ägare att känna stolthet så vet då jag inte vad som gör det! Nu ska jag trotsa min sjukdom och baka födelsedagsbakelser till Susann som fyller 24 (hrm hrm) idag! Yaaay!

Bäbisbaciller

Andra veckan på praktiken och jag är så rosslig i halsen att jag mer eller mindre tappat rösten. Det är så pinsamt så det finns inte ens!!! Jag hatar att vara sjuk och borta ifrån nånting för jag är alltid så rädd att folk ska tro att jag fejkar och har dålig arbetsmoral, och så kan man fan inte ha det om man kommer från ett socialdemokratiskt hushåll!

Har legat och hostat igen mest hela natten men som tur var är det inte samma hosta som jag hade innan i 25 veckor. Däremot ska jag spendera hela dagen med att puffa kortison och dricka ingefära så att detta enbart blir en dags sjukdom! Om det inte gett efter till i eftermiddag ska jag gå till apoteket och köpa allt de har och proppa i mig flera munfullar med tabletter! Nej nu börjar jag hitta på ord också! Ska sätta mig med en text till RR istället och se om jag kan göra någon nytta hemmifrån.

Intressant notering: jag blir alltid sjuk efter jag har träffat Viktor. Började bli dålig igår eftermiddag. Sammanträffande eller oerhörd vekhet inför bäbisbaciller?

Screw you Jonas K och A winter!

Ha! Fuck you bitches! Låg två andra snipers och väntade, dessutom är de töntar som använder Traderas version av aimbots, nämlgen automatbud! Men de är ingen match för oss som enbart kör på SKILLZ! Jag vann med 3 sekunder kvar! Ha ha! Pwnage!

HS!

Ligger i de htlmkodade buskarna och smyger. Håller på att vänta in rätt tillfälle att snipra en tradera-auktion. 5 minuter kvar nu. Snart dags att lägga bud!