torsdag 19 mars 2009

En passande rubrik till det här inlägget skulle kunna vara "För att framgång mäts i motgångar" eller något dylikt som klingar marketing

Idag hände något särdeles märkligt. En av mina gamla mobbare från lågstadietiden skickade en friend-request till mig på facebook. Är det här var internetåldern ställt till med? Är folk sådant oerhört behov av att ha en så hög siffra som möjligt under rubiken "vänner" för att hävda sin populäritet att man helt enkelt inte längre skyr några medel för att öka på antalet?

Eller tycker de att allt är förlåtet? Eller ännu helre, attt det inte finns något att förlåta? Att jag var vem som helst som gått i deras klass som barn. "Hon tjejen som var tjock och hade lätt för att grina". Inget mer med det. Kanske att han minns att han "retat" mig ibland som det hette på den tiden. Jag minns honom dock som killen som startade allting. Andra veckan i skolan eller så, kanske tidigare. I matsalen. Jag minns till och med vart han satt, vart jag och mina vänner satt. Vi satt vid kortväggen, vid väggmålningen. Han satt under fönstren som satt högt upp i taket. Han kom fram med sina vänner till mitt bord, log och sa "Du är allt en gris du!" Vad spelar det för roll för honom idag? Han minns det säkerligen inte. Men jag gör det. Och jag minns hur det var de nästkommande sju åren efter det. Tills jag fick nog, tills jag blev stark nog att helt enkelt skita i det, som alla sagt åt mig att göra sedan första klass.

Jag har inte svarat än. På friend-requesten alltså. Jag funderar på att tacka ja. Klicka in på hans presentation och se vem han är idag. Jag har hört att han fortfarande är duktig på fotboll.

För trots allt är den han som har gjort mig till den jag är idag. Även om jag fortfarande bryter ihop och gråter när jag blir frustrerad eller arg (vilket är jäkla irriterande!) lyckades jag ändå bli en stark, utåtrikitad och självsäker person. Och det är mycket tack vare, eller på grund av, honom och det där som började i matsalen när vi var sju år gamla.

Så, ja. Kanske ska jag tacka ja. Och öka mitt nummer till 185 på kuppen.

Inga kommentarer: