Prokrastinering

Jag läser Hellblazer och lyssnar på Linda Sundblad. Det känns jätte, jättefel.

En speciell form av humor

Idag har jag bloggat och tyckt att jag är skitkul.

Nope, jag kan inte stava till pedistal, men är det inte skönt med lite lättsam vardagsfeminism igen?

Det fanns en gång en krönika som var lite dum. Den var i Metro och det var nån dag sedan. Inte så viktigt. Jag vill mestadels bara påpeka att höja upp kvinnokönet och sätta det på en änglalik pedistal med Brittish symphony orcestra stationerade vid basen spelandes "Ave Maria" riktigt långsamt OCKSÅ är en form av sexism. Att säga att kvinnor minsan inte skulle spela bort pengar och överge sina familjer vind för våg JUST FÖR ATT DE ÄR KVINNOR (och därmed omhändertagande, mjuka och allmänt fantastiska) är inte bara att befästa, utan också att förlita sig på könsstereotyper. Och sånt är inte bra. Nej nej. Kulturella, ekonomiska och socioligiska aspekter kan inte bara skalas av en debatt för att det passar sig just där och då. Kvinnor är också människor, faktiskt.

Nejmen, vad är detta? Ettt kort litet anskrämligt inlägg i emoanda bara för att det är måndag och regnar ute? Fantastiskt!

Förra veckan var fantastisk, rolig och hetsigt högljudd. Den lämnar ett eko efter sig som jag hoppas inte dör ut allt för snabbt.

Allt jag gör är mellodramatiskt så till den grad att den sammansättningen av ord förlorar sin mening (EXEMPEL; den här prettorubriken)

Cyklandes i acceptabel dare-devil fart har jag idag lyckats få på mig ett par fingervantar utan att cykla omkull och döda migsjälv, oskyldiga förbipasserande och en and. Det är en bedrift. En personlig seger. Så det är inte utan att man är lite nöjd.

Annars är jag trött. Det blir långa timmar jagandes runt jobben på tisdagar och frosten hade lagt sig över sadeln imorse. Som att vintern smyger sig närmare steg för steg och liksom viskar till mig genom kyliga vindar; "Men hallå där, hur var det nu med de där temporära jobben? Snart är jag här och vad har du för planer? Vad ska du göra när jag passerat?" Typ. Jävla Kung Vinter. Jävla typ.

Imorgon kommer Danne och egentligen är jag mest trött för att jag tänker på hur tidigt jag måste gå till jobbet imorgon för att hinna innan han kommer med tåget ifrån Uppsala. Och så tänker jag på hur sent jag kommer lägga mig idag. För hur trött jag än är så är Eric tillfångatagen av en galen kult, Bll fast med sin skapare och Jason blev precis skjuten och så kan man ju bara inte lämna saker och ting!

En söndag i dimmans kölvatten (fotnot: en gång när jag var runt tolvsnåret skrev jag en novell om ett gäng pirater vars skepp hette "Dimma")

Jag undrar hur pass glamorös min blogg skulle kunna te sig om jag bara skrev i den när jag är glad, nöjd och mätt. När allt liksom bara är härligt svenskt lagomt med en antydan till en huvudvärk som inte riktigt vill blomma ut och då värmen från de hemstickade sockarna jag fick av mamma förra julen räcker för hela kroppen. När man tycker att en hel kväll är lyckad bara för att man fick åka till ölhaket i en lyxtaxi med lädersäten, neonbelysning och fyra plasmaskärmar som visar en hetsig rockkonser med ett band jag känner väl igen men inte kan identifiera. När man levt ett dygn på gratiskäk och tårta, highfiveat brorsonen som upplevt sin första födelsedag och försökt planera julen med föräldrarna. Det kanske inte låter glamoröst i och för sig, men det beror helt och hållet på vad man klassar som lyxliv.

Bitterhet kan vara min mutantkraft!

Det finns alldeles för många X-men serier. Det är helt galet. Och i varenda version dör Gambit. Jag kände att nej, det blir för krångligt att sitta och försöka leta lösnummer. Jag skaffar mig en prenumeration istället, why not liksom. Men så visade det sig att svenska X-men lagts ned. Det går inte att prenumerera från Sverige. Skitland.