Det känns som att jag borde berätta det för någon

Smack! Aj! Hej, potentiella vägg!

Långa meningar är min grej nu

Jag är så trött och imorgon är det måndag och jag har inget planerat och det känns bra faktiskt för det gör att jag kan latlämna såskastrullen på diskbänken och tänka "jag tar det imorgon" och veta att sannolikheten att jag diskar den imorgon och inte om en vecka faktiskt är relativt hög.

Allt jag gör är mellodramatiskt så till den grad att den sammansättningen av ord förlorar sin mening (EXEMPEL; den här prettorubriken)

Cyklandes i acceptabel dare-devil fart har jag idag lyckats få på mig ett par fingervantar utan att cykla omkull och döda migsjälv, oskyldiga förbipasserande och en and. Det är en bedrift. En personlig seger. Så det är inte utan att man är lite nöjd.

Annars är jag trött. Det blir långa timmar jagandes runt jobben på tisdagar och frosten hade lagt sig över sadeln imorse. Som att vintern smyger sig närmare steg för steg och liksom viskar till mig genom kyliga vindar; "Men hallå där, hur var det nu med de där temporära jobben? Snart är jag här och vad har du för planer? Vad ska du göra när jag passerat?" Typ. Jävla Kung Vinter. Jävla typ.

Imorgon kommer Danne och egentligen är jag mest trött för att jag tänker på hur tidigt jag måste gå till jobbet imorgon för att hinna innan han kommer med tåget ifrån Uppsala. Och så tänker jag på hur sent jag kommer lägga mig idag. För hur trött jag än är så är Eric tillfångatagen av en galen kult, Bll fast med sin skapare och Jason blev precis skjuten och så kan man ju bara inte lämna saker och ting!

Barapapapapapa pa pa paa paa barapapapapapa papa pa

Idag var en dag med höstsol som jag inte såg så mycket av. För jag jobbade. På väg hem från andra jobbet tokcyklade jag jättefort längs ett övergivet Tisken och visslade muntert. Sedan kom jag på mig själv med att undra vad fan jag har att vara glad över egentligen. Men så sket jag i att tänka på det och visslade färdigt på Rap das armas. Det är lika enformigt som att sjunga den kan jag berätta.