Idag var en dag med höstsol som jag inte såg så mycket av. För jag jobbade. På väg hem från andra jobbet tokcyklade jag jättefort längs ett övergivet Tisken och visslade muntert. Sedan kom jag på mig själv med att undra vad fan jag har att vara glad över egentligen. Men så sket jag i att tänka på det och visslade färdigt på Rap das armas. Det är lika enformigt som att sjunga den kan jag berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar