Nellie McKay

Okey, egentligen går texten emot mina värderingar men jag blir så JÄKLA kär i hur sjukt swing-skön låten är!

Ett vardagligt inlägg med lättare ton, lite som Ted Gärdestad (what's up with all the musikreferenser nuförtiden?)

Efter en någorlunda lyckad inspektion av min skinande rena lägenhet (så länge man inte kollar under soffan/sängen/databordet eller i några skåp JA MAMMA jag vet att det blir smutsigt även där det inte syns, jag bara ignorerar faktum) unnade jag mig en eftermiddag av att låtsas att jag är bekymmerslös student som inte alls ligger eoner efter med det mesta som jag skulle ha företagit mig (Kristanstad? Vilket Kristianstad?). Vad kan vara mer bekymmerslöst än att shoppa sommarskor i lågprisbutiken med min favoritfinländska? Jag är alltså ny glad ägare till ett par skogsgröna kliva-i-skor för under två hundra spänn, vilket var ett bra pris eftersom jag halvtimmen innan varit hos min lokala datareparatör och fått hårddisken på PCn bytt (för helt överkomliga 850 kr). Jag trodde att det skulle ta någon dag att få det fixat (eftersom killen som svarade när jag ringde uttryckligen sa att det skulle ta "någon dag") men killen i butiken bytte på under fem minuter! Var det så enkelt hade jag säkert kunnat göra det själv. Jag borde ha fått bett att titta på så att jag kan göra det "nästa gång". Inte för att det kommer att bli någon "nästa gång" med den laptoppen eftersom det som nu skulle kunna förvandla den till en dyr pappersvikt (vem använder pappersvikter nu för tiden? Det behövs ett nytt uttryck, något mer modernt) förmodligen är att fläkten brakar ihop eller hela moderkortet. Hur nu sånt händer. Det lär jag väl märka.

I eftermiddag ska jag ta en promenad till storebror med familj och låna hans installationsskiva, snylta middag och leka med brorsonen. Ska ta med mig kameran också eftersom flera personer påstår sig inte ha sett Viktor (brorson) trots att jag minns att jag kört upp flertalet MMS i ansiktet på folk och sagt "Kolla vad SÖÖÖÖÖÖÖÖÖT" med en sån där röst som inte riktigt tål motsägelser. Sedan blir det att åter igen sitta och leta upp och byta ut skadade systemfiler och försöka återställa bildskämskortet utan att göra datorn blind på kuppen. Tur jag köpt öl!

Appropå det råder förvirring kring vad man kan tänka sig göra på Valborg. Något måste brinna och jag ska vara där iaf, sedan om det blir Uppsala eller Falun, det får ödet utvisa.

Och ni kanske tänker "MEN NEJ! Inte kan väl du, som fangirl som balanserar på gränsen till att bli psykotisk Grubler-stalker gå ut och festa på en torsdag nu när Ipred trätt i kraft och du inte kan ladda ned avsnitten i efterhand!" På det svarar jag enbart "Ha ha!" någorlunda självgott för det visar sig att min bredbandsleverantör tillhör skaran som inte lagrar sina användares IP-nummer. EzTv here I come!

Ett inlägg om ingenting, så som det ska vara på tisdagar

Sedan i fredags har jag varit helt tom i huvudet och det tycks inte lätta upp. Jag kan inte komma på något att skriva. Det är molnigt. Piia är hemma och igår spelade nysharna kort en snabbis innan alla skulle hem till sig och sova och jag skulle lägga mig på knä i köket och skura golvet med en trasa för hand, som på den gamla goda tiden, innan moppskaften var uppfunna. Våra kortspel är förresten rätt intressanta. Varje gång spelar vi bluffstopp, på engelska. Hälften av deltagarna hatar spelet och vi frågade oss igår varför vi inte spelade något annat. Svaret är egentligen enkelt. Det tog oss en himla massa tid och bråk innan vi kom fram till att alla var okey med att spela bluffstopp en kväll för nästan fyra månader sedan. Genom att välja det spelet har vi gjort ett comittment att spela det för alltid och alltid tills den dag vi alla flyttar. För det är alldeles för jobbigt att gräla fram ett nytt kortspel. Vi grälar om det mesta i Nysch faktiskt, det är lite en del av gemenskapen. Åsas stackars pojkvän Oskar verkade bli helt förfärad första gången han skulle se film med oss, en ritual som förutsätter att alla skriker och gapar om att alla filmer alla andra vill se SUGER i två och en halv timme innan man kan enas om något (som minst två personer påpekar suger under filmens gång). Samma blir det med kort. Eller om det ska vara senap i köttfärsåsen för den delen. Eller vad som ska handlas som förfestsnacks. Eller vad vi ska göra och med vem. Vi är som vilken familj som helst, helt enkelt.

(Kort något fritolkad återgivning av försök att byta kortspel)
Piia: I hate this fucking game! Why do we play it?!
Dena: Yeah, let's play something else!
Mounira: Vi kan spela "Neger och president"?
Alla andra: NEEEEJ
Dena: Plump! Det är kul!
Alla andra: NEEEEEJ!
Jag: Då måste man ju räkna! Texas holdem'!
Alla andra: Men NEEEEEJ!
Erik: Vad heter det där spelet där man...?
Alla andra: NEEEEEJ inte det!
Mounira: Men neger och presideeeeent!
Alla andra: NEEEEJ sa vi ju!
Piia: We could play 300?
Alla andra: NEEEEEJ!
Jag: Nothing where you have to count!
Mounira: Man behöver inte räkna när man spelar neger och president!
Alla andra: NEJ!
Erik: Men kan vi bara fuckin spela bluff för annars blir det ju inget!
*bluff spelas. För alltid*

Jag städade till halv ett i natt för den delen. Jag har flyttinspektion kl.14 och jag hoppas på att min plötsligt påkomna renlighet ska lura inspektören att jag är en ansvarsfull människa som inte skulle göra någon hyresrätt förnär. Ni skulle bara veta vart jag hittade tomma vinflaskor liggandes och skräpa! Eller nej, så farligt var det inte. Hittade en under databordet och en på balkongen, det var inte så hiskeligt knepigt kanske. Däremot så har jag lyckats städa bort fodralet till jobbmacen. När jag gick hemifrån idag kunde jag inte hitta det nånstans! Det är stort och rött, hur kan det bara försvinna? Ska för övrigt lämna in datorn idag också om inte inspektionen tar allt för lång tid. Och så måste jag handla. Jag har slut på sådana väsentligheter som diskborstar och glödlampor.

Kombinationen du spelar, kompis, läcker bensin

Jag är hungrig som en varg och har lovat mig själv pannkakor med hallonsylt om jag städade ur garderoben och diskade utan att gnälla. Börjar man bli gammal eller är man bara omogen om man agerar sin egen förälder? 

Största delen av dagen har jag annars använt för att försöka återhämta mig från det hiskeligt dåliga humör jag var på igår. Man ska aldrig försöka utföra sociala aktiviteter mer ansträngande än att se filmer med Jennifer Aniston och äta sura colaflaskor dagen efter ett kårjobb, att jag aldrig lär mig det. Vi grillade och kunde ha haft hur mysigt som helst, men jag var ett övertrött åskmoln med mullrande huvudvärk som kräktes missnöje över allt och alla. Jag tror jag inte varit på så dåligt humör sedan jag flyttade ifrån Söderhamn, det var förfärligt. 

Bob Hund och Afasi är terapi. 

 

Still flying high on the sugar-kite

Klockan är ganska exakt 5.30 och jag skulle lätt kunna skriva en roman nu. Jag är inte det minsta trött, inte hjälper det att solen går upp och fåglarna kvittrar heller. Vet inte hur jag ska lyckas sova. Har jobbat på kåren sedan 16, grymt underbemannade och jag har inte haft en enda down-period på hela tiden. Jag har inte crashat än. Kanske borde jag sätta mig och dra ett franskt film-marathon till tio då systemet öppnar, så kan jag sova efter det. Nog för att jag inte tror det kommer hända. Ställa klockan för att hinna på bolaget känns dock mindre sexigt. Jag hoppas jag har någon snäll vän som kan handla åt mig!

Jag ska dricka lite varm mjölk och titta på scrubs.  

Ett par tights från 2001? Varför har jag sparat dem?

Jag äger nu mer inte ett enda par hela jeans och det är den här dagens största problem. Vilket känns bra. I och för sig. Dags för ännu en sextontimmarsrunda bakom kårens bardisk, ett tilltag som normalt kräver att man har byxor på sig. På ett så Tom-och-Jerry-tecknat vis som möjligt ska jag gräva mig in djupet av min graderob och se om jag kan hitta ett par gamla jeans som mot förmodan inte helt förmultnat. Kanske kan jag hitta den där bortsprugna katten jag en gång hade också, eller ett dinosaurieskelett. Ni förstår att jag försöker göra mig rolig över att jag 1) har sanslöst mycket kläder 2) kanske Faluns mest ostyriga garderob? Bra. Då skippar vi fler långsökta försök på skämt. 

I vanlig ordning har jag faktiskt nästan brottom. Snart.  

I kategorin "Filmer som verkar så korkade att de kan bli briljanta"

Idag som är ungefär som igår förutom att jag har tvättid och slut på mjölk

Rubriker som säger mer än själva inlägget is the shiet. Idag är ungefär som igår, förutom att min möjliga nya rumspolare Christoffer mailade och sa att alla andra sökanden han haft på extrarummet i sin lägenhet har varit psychos och att jag därför ligger bra till om jag vill ha det. Så yay. Bo ihop med en främmande man, vad kan liksom gå snett här förutom att han kanske gillar hockey? NADA! 

Dock brottas jag fortfarande med den här jäkla deltidsanställningen som jag inte kan få ihop. Hoppa av eller ej? Jag skrev i alla fall till det andra skitjobbet jag fått och tackade ja, med en underliggande ondskefull plan att jag inte skriver på anställningskontrakt där för än i slutet av Maj, så jag kan dra mig ur om det skulle behövas. 

Sedan ringde jag till mamma på jobbet och grät för att mitt liv saknar riktning. Så vattnade jag blommor och diskade. Noterade att jag missat en inlämningsuppgift till högskolan i Kristianstad och försökte inte ens åtgärda det. Vi får se om jag får mer energi i kväll, då jag åtminstone kan roa mig med Criminal Minds och att jag äntligen har tvättid.

Förutom det hatar jag Sverige och regeringsanställda som sitter och käkar gratis hos Malou och pratar om hur svårt vanliga svenskar som inte som de har en månadslön på 74 0000 kr kommer att få det nu när lågkonjukturen ska bli ännu värre. I nyheterna pratar de om raset på Swedbank och jag tänker att "Jaha" lite halvlikgiltig och antar att detta kommer att betyda att alla anställda i bankens topskikt går hem som vanligt medan mina fondpengar förmodligen tickar bort ännu mer än de redan gjort.  

Sedan grät jag lite igen. 

Och nu ska jag iväg och köpa mjölk och nötter. Och det mesta är som det var igår. 

Stackars mig

Man skulle kunna säga att det jag upplevt under de senaste tio timmar jag spenderat i vaket tillstånd har utgjort vad som brukar refereras till som "en dålig dag". Jag personligen tror inte på dåliga dagar, bara på extremt taskig karma och den oundvikliga Murphey-lagen som är mer omöjlig att kringgå än Isaac Newtons gravitationslag (teori). Hårddisken i min kära PC ha brunnit (alla som jag berättat det för hittills har reagerat med "Hur fan lyckades du tända eld på datorn?!" Tsk tsk) så nu är den bara en stor dyr pappersvikt. Jag har förhoppningar om att kunna byta den, men vi får se vad BK data säger om saken. Förutom det har jag till min förtvivlan fått jobb. NU. Sommarjobb betydde uppenbarligen med anställningsbörjan i mitten av april. Från och med nu måste jag jobba två kvällar i veckan i Stockholm, innan juni då jag får gå på fulltid. Problemet är att lönen för halvtid knappt täcker kostnaderna för att pendla. Så nu är jag i valet och kvalet om hur jag ska lösa det. Gå vidare och hoppas på annat jobb, eller bita ihop?  Och dessutom trampade jag på ett stift. 

I väntans tider söker man igenom gamla skrivböcker från högstadiet

När jag gick i högstadiet, för en evighet sedan, och hande stora förhoppningar om min framtid fick vi riktiga kvalitetsskrivböcker varje termin. Tjocka och bra, med fint papper. Pennor fick vi köpa själva, vår sexualkunskapsbok var svartlitstad av RFSU och på världskartan i klassrummet hade lärarinnan strykit över "Sovjetunionen" och skrivit "Ryssland" med spretig handstil, samt försökt efter bästa förmåga rita ut resten av de saknade baltiska länderna på en plastkarta med topografifunktion. Är det egentligen så kontigt att jag inte kan peka ut Ukraina? Hur som haver, hur mycket skolan än sparade in på datakunskap, suddar, bild och läromedel fick vi aldrig några dåliga skrivböcker. I slutet av varje termin sparade jag alltid de som det inte var så mycket klottrat i, eftersom jag en dag skulle bli en stor författare och antog att jag för den sakens skull behövde ha tillgång till så mycket papper som möjligt. Märk väl att detta var innan datorernas intåg i skolundervisningen. Nu när jag ska ut och åka tåg tänkte jag ta ed mig en skrivbok, för jag tänker alldtid så mycket medan jag åker och man blir inte lka trött av det som av att läsa. Men nu är de alla försvunna. Vad sjutton?

För att det är något visst med att veta att man är på väg någonstans

I färd med att beställa ytterligare ett par dåligt timeade tågresor idkar jag lite snabb lågstadiemattematik och kommer fram till att jag de senaste tre veckorna överröst Sveriges Järnvägar med 1223 av mina duktigt sparade kronor. Surt men också nästan lite romantiskt. För jag anstränger mig. Och jag verkligen tycker om tåg. Nästan lite för mycket kanske, lite på gränsen till perversion. Eller så är det bara så att jag känner att jag kämpar för något och det gör mig alltid lite egenkär, oavsett vad det är för.    

Och så andas vi ut... och så in igen

Mitt liv består av tåg. Igår lyckades jag till och med komma över min vanliga reseparanoia och sova hela vägen från Arlanda till Falun. Jag och SJs Intercitytåg har helt enkelt blivit så pass familjära med varandra att jag kan slappna av nog för att sova till ljudet av sjuttonåriga rockerbrudar som pratar helgfester, gråtande bäbisar och sörplandet från medelålders män som dricker starköl på tåget. Får man ens dricka alkohol på SJ-tåg? Det låter förbaskat osvenskt. Var och provarbetade vid Hötorget igår. Det gick bra och jag håller tummarna i den mån det går utan att det hindrar mig i mitt dagliga liv. Redan i morgon bär det av igen för mina sista två provpass ihopslaget till ett enda långt telemarathon, 12.00 till 21.00. Har jag tur kan jag dagpendla så jag inte behöver nöta gästfriheten ytterligare hos mina stackars stockholmsvänner. Två timmar tåg, nio timmar jobb, två timmar tåg - hemma vid 01.22 och upp igen 07.15 för praktiken. Men efter det är det i alla fall klart. Om det nu går, rent ekonomiskt och praktiskt. 

Helgen då? Jovars, jag är stalker nu. Var inte mycket folk på kåren i fredags men för min del gör det inget, jag har alltid kul. Vi dansade som om vi alla led av allvarliga sjukdomar i den del av hjärnan som kontrollerar grovmotoriken, vilket egentligen är det enda rätta sättet att dansa på. Efterfesten gick väl sådär dock, jag har kanske gjort lite grejer som kan komma tillbaka och bita mig i arslet, men inget mer allvarligt än att Piia kommer kasta skor på mig och skrika "You did whaaaaaaaat?!" när hon kommer tillbaka från Finland. 

I lördags kväll kom Lo och mötte mig på Centralen, fast det är en omväg för henne. Kärlek! Vi tog oss ut till Fruängen, som till vår stora förvåning stängde nästan hela sitt centrum vid 21. Vad är det för fasoner? Jag kan inte tolerera att butiker i Falun har bättre öppettider än butiker i Stockholm. För mig är Stockholm liknande Las Vegas staden som aldrig sover (eller är det NY som aldrig sover och Las Vegas som är staden av ljus? Eller är det Paris som är the city of light? Jag och stadsslogans). Vi låg orörliga förutom popcornmumsandet i Veronica och Eriks soffa resten av kvällen och kollade på "Jakten på Lycka" som jag inte var jätteimponerad av faktiskt, trodde den skulle vara bättre. 

I kväll när jag kommer hem från radion ska jag titta på Bang Bang your dead och gråta lite, bara för att jag har lust till det.   

  

Vad pratas det om på TV4+?

"Ja hon är lika rolig att rida som hon är vacker att se på. Jag var inne och värmde upp henne innan och hon verkar mycket ivrig. Det här har hon väntat på, det märks att hon är upphetsad. Det känns lite jobbigt att det är en annan som ska få ta henne nu, men sånt händer ibland"
"Ja det måste kännas lite surt, nu när du jobbat med henne så länge?"
"Ja det är klart det gör, men jag fick ju mitt under uppvärmingen i alla fall *skratt*"
"Men hur var det då? Jag har hört att det är ganska grovt och grusigt idag?"
"Nej, det märkte jag inte av. Eller ju lite grovt var det kanske, men jag tyckte det gick mjukt och fint för henne"

Uruselt inlägg som inte förtjänar någon omständig rubrik ens

Jag är arg kan jag väl delge er. Men det känns futtigt att i ljuset av tidigare inlägg börja gnälla om världsliga saker igen. Men jag är arg i alla fall. Eller kanske är frustrerad ett bättre ord. Någon form av känsla sprungen ur en tanke om otillräcklighet.

Men jag ska snart inte vara arg längre, snart ska jag åka tåg och vara glad. En tripp till Nicas (eller teniskt sett Eriks) soffa med filtar och Louisa känns som den rätta medicinen för mig just nu. Jag vill umgås och sitta inklämd och prata under filmen så till den grad att vi glömmer vad sjutton den handlar om egentligen och låta det kännas lite som förr.

Fast det tåls väl att sägas också att jag hade roligt igår. Tro inget annat.

Nu ska jag ut på balkongen ett tag med bok och solglasögon. Lite Kyte i bakgrunden och några brustabletter för att kurera bakfyllan innan jag ska med tåget. Det blir bra.

Konsumentens rättighet att hålla käften och lita på vad mediebyråerna säger till dem

Så som de flesta antagligen redan vet fälldes Piratebaykillarna i tingsrätten. Enligt domen ska alla sitta 1 år i finkan och betala det helt proportionerliga och inte alls tvärgalna bötessumman på 30 miljoner svenska kronor till olika nöjesbolag, främst amerikanska filmjätten 20th Century Fox som ju som alla vet lider av extremt dålig ekonomi. Ingen är väl förvånad, för om man muckar med storbolagen får man finna sig i att krossas utav dem, eftersom den annars grundläggande rättspraxis om bevisning, uppsåt och delaktighet inte gäller när det är mål som involverar multikooperativa företag. Men skit i det nu, det kommer överklagas och när målet väl avslutats kommer ny teknik redan att existera på marknaden som gör dess rättsliga värde helt jäkla meningslöst. 

Vad som känns mer intressant just nu är Telekompaketet från EU som jag talade om i förra inlägget. Det ska röstas om det redan i maj och jag kan fortfarande inte hitta vettig information om det här. EU kallar detta ett initiativ för att värna om konsumenträtten, bland annat genom att man ska få behålla sitt telefonnummer även om man byter operatör (vilket man redan får om man byter utanför det fasta nätet) och att fritt få välja sin egen bredbandsoperatör (som får mig att undra i vilket EU-land de tvingar på konsumenter ett bredbandsbolag. Jag hade omkring 15 stycken att välja på bara inom Kopparstadens nät). Men det handlar också om en ökad övervakning av internet, samt möjligheten att stänga av aktörer från internet och blockera olika hemsidor.  Ja-sidans argument för att få bort den fria tillgången på internet är både kantstötta (dvs vi har hört dem ett flertal gånger i olika situationer) och rent absurda. 

• Internet gör att det är svårt att värna om upphovsrättskyddat material och därför bör man kunna stänga av både enskilda användare som fildelar och dessutom stänga ned hemsidor som använder sig av upphovsrättskyddat material (vilket inte bara skulle betyda torrentsidor utan även exempelvis youtube) 
  
• Pedofiler frodas på internet och de får lätt att ta kontakt med varandra och kan byta filer med varandra. Detta tycks vara ett allmängiltigt argument som kan applicera på lite vad som helst som rör internetkommunikation. 
• TERRORISM och TERRORISTER frodas på internet samt en hel drös andra nationella och internationella hot (Hej 9-11-argumentation, som kan appliceras på allt från höjning av mjölkpriser till varför man bör atombomba hela mellanöstern (Hej hej FRA-anställda förresten! Nu står det både pirat, terrorism och pedofil i det här inlägget. Allt bra på jobbet?)) 
• Internet har för många informationskällor, det gör att det är för svårt för konsumenter att sålla i informationen och förhålla sig källkritisk. Därför borde informationen på internet kontrolleras. Det här är by far mitt favoritargument. Det tycks mig som att större nyhetsbolag, regeringar och bonnierägda tidsskrifter insett att folk helt plötsligt börjat få nys om saker som de egentligen inte har med att göra. Som FRA. Inte heller väljer folk längre att lita på de inhemska nyhetsmedierna när de manar till lugn och förtröstan, utan de sabla konsumenterna går ut på internet och googlar upp en massa information som ger andra infallsvinklar än riksmedia. Sedan skriver de i sina bloggar och pratar i sina forum och så VIPPS har makthavarna en obildad pöbel på halsen som fått all information om bakfoten för att de inte kunde förhålla sig källkritiska och bara lyssna på vad som sades från början. 
  

Jag förstår fortfarande inte riktigt vad Telekompaketet betyder i praktiken, bara att jag är skitskraj för det. Jag vill inte sitta med mina barnbarn i knät och prata om hur mycket bättre det var förr, då en kexchoklad kostade 12 kr och internet var en internationell källa till information och kommunikation som inte ägdes av nöjesindustrin. 

    

En kniv mot strupen på vår nyfunna webbaserade demokrati

Och helt plötsligt fick vi viktigare saker att ägna oss åt. Nämligen nedrustningen av vår nyfunna teknologiska demokrati. Jag blir så mörkrädd att jag skulle skaka av skräck i ett solarium! Inget kan bli ljust nog för att skrämma bort de läskiga skuggorna i hörnen som nu inte längre bär skepnaderna av alla mina barndomsrädslor, utan nu tagit formen av EU-gubbar med direktiv i händerna. 

Det pratades redan om Ipred 2.0. Men det som ligger uppe för omröstning är ingen enkel uppdatering med några nya features och bättre gränssnitt, nej. Det som ligger uppe på dagordningen är ett muterat jättemonster, en vidrig best med drypande mun och slemmiga tentakler som girigt sträcker sig efter vår frihet på webben. Ett oheligt kreatur skapat av en pervers union mellan politiker och nöjesindustri. Vad är det då det är monstret har som mål? Vill det, likt Godzilla, riva Tokyo i småsmulor? Nästan så, med det lilla undantaget att Japan inte är med i EU. 

Det som håller på att hända nu är att EU ihop med olika intresseorganisationer från nöjesindustrin vill ta bort den fria tillgången på internet (Läs artikeln här). Alltså, inget kommer att vara gratis mer. Inte ens gratissidor. Vill du läsa min blogg får du betala för att klicka dig in på den här sidan, lika som du får betala för att klicka dig in på facebook, bilddagboken, CNN, palestinagruppen, Jens Assurs galleri, wikipedia, Gaia online, helgon.net, uppsatsdatabasen, högskoleverket, skattemyndigheten, SJs hemsida, Sofies mode, youtube, alla sveriges olika bibliotekstjänster, MSN, tradera, google,  flashback forum, alla former av politiska intresseorganisationer, hotmail etc. Likt tv-kanaler ska du alltså få abonnera på vilka internetsidor du har rätt att besöka. Hur det ska fungera rent tekniskt, eftersom internet likt universum är smått oändligt, kan jag inte förstå men effekten ska alltså vara att stänga ned den fria tillgången på internet (tänk Kina, ungefär).  

EU snubbarnas motivering: Internet är inte en mänsklig rättighet. Det går inte att jämställa med mat eller tak över huvudet. 

Hur kan man ta betalt för något ingen tar betalt för att GÖRA?! Jag får banne mig inget betalt för att skriva det här och jag kräver inte av någon att de ska betala för att se det! Så jävla bra är det inte! Samtidigt får ju skaparna av blogspot sin beskärda del genom annonsintäkter. Internet har inte skapats av teleoperatörer, det har skapas av regeringar och användare för att skapa en fri tillgång till information och forum för allt från politik till nöje. Internet har gett annars utstötta människor en chans, gett artister skivkontrakt, fått författare utgivna men det har kanske främst, förutom ett sett att hitta porr billigt, blivit ett oersättligt verktyg i vår demokrati. Det är inte bara personlig integritet och möjligheten att kostnadsfritt slänga upp bilder på facebook som föreställer hur kompisen somnat under vardagsrumsbordet som hotas, det är vår demokrati de ska lagstifta bort! Allt i upphovsrättsdebattens namn! 

Läs artikeln och snälla nån säg att jag misstolkar, säg att jag läst fel, förstått fel eller blivit lurad av ett extremt sent aprilskämt. Påpeka att jag är dum i huvudet som gick på "den lätta". 

Men om jag inte har fel, länka själva! Skriv som fan! Skriv på varenda blogg! Försök hitta svaret på frågan; "vad fan gör vi nu?!" Det ska jag börja med, så fort detta är publicerat.   

Fler bloggar om detta:

Herr Klokboks kollektion

Farmorgun (För NT)

Scaber Nestor

Ja just ja, man hade ju studier att oroa sig för också

Och mitt upp i arbetsintervjuer, lägenhetsletande, praktik och distanskurser kommer det ett mail som påpekar att man faktiskt har seminarieuppgifter också. Det hade jag helt missat. Mina händer är för svettiga, känns det som, jag tappar ideligen bollen och ser den sedan rulla bort med en axelryckning. Som en metafor alltså, för jag har inte handsvett (och en felsyftning, för bollar har inte axlar). Näst efter Singing Bee på TV3 känns copykursen som kanske det jag prioriterar lägst just nu. Vilket är synd, för jag vill ha ett bra betyg i Copy. Heck, jag köpte till och med kurslitteraturen. Men jag har en kvot hur många olika saker jag kan oroa mig över på en och samma gång och den är fylld. Tyvärr. Återkom nästa år. 

På tal om det fick jag in mina VHS-ansökningar i tid. Bara för kul sökte jag in till KTH. Jag tror det kan ha varit det som överbelastade systemet. "Men men hon har ju jättedåliga betyg i alla tekniska ämnen!" *systemkrasch* 

Och lägenheten är uppsagd. It's all a big downhill mudslide from here on.  

Hur länge tänker jag fortsätta skriva såhär? Och vart kom det ifrån? Var det Bob?

Jag behövde kaffe kände jag. Väldigt mycket. Sedan kom jag på att jag ska sluta dricka så mycket kaffe, för jag ska bli nyttig. Så jag tog ett glas vin istället. Och några svindyra vindruvor. Försöker teckna en old-school deckare från 50-talet men det vill sig inte. Fasen vad jag är sugen på att börja röka. Bara för att det skulle se så snyggt ut om någon kollade på mig från fönstren i husen bredvid. Oversizetröja, vinglas och sitta böjd över ett block med pennorna i munnen. Det enda som saknas är ett rökande askfat. Det hade varit stylish. Nu får jag nöja mig med vindruvorna.

Om jag skulle vara en låt idag skulle jag vara den specifika del i Blurs "Song nr 2" där de skriker "WOHO!"

Jag fick lite oväntad extratid idag. Per ringde och medelade att kontoret var tömt på folk och att jag inte behövde fylla det om jag hellre ville jobba hemmifrån. Såg ut genom köksfönstret, luften som verkar vara tung av fukt och kände plötsligt ett missmod för att inte ha någonstans att gå. Bestämde mig för att traska in till biblioteket och se vad det var för spanskförfattad bok som rört min vän hardcorepunkaren om inte till tårar så åtminstone till att predika halvreligöst om dess förträfflighet. Så ska jag strama upp mig, ringa hyresvärden, säga JAG VILL INTE HA DEN HÄR LÄGENHETEN NÅ MER så bestämt som möjligt så att det låter sant.

Eller ja det är ju sant. Fast ändå lite inte. Men så känner väl förmodligen alla som varit någorlunda aktiva och inte spenderat sin studietid med att sitta på arslet i sin avdragsgiltiga minikorridor och gnälla om hur tråkigt och orättvist allt är. Klart man vill vidare mot nästa etapp! Samtidigt som man kommer sakna närheten till alla, att känna alla, festerna och sexmästeriet och alla ordvistar om sexmästeriet och personalliggare.

"Vår bästa tid är nu" comes to mind. Men aja, man har ju arbete i alla fall! Och ett svagt naivt hopp om framtiden. Det är mer än många andra. Dessutom behöver jag helt plöstligt inte betala någon dubbelhyra. Life is good today!

Ibland skriver jag meningar så långa att orden får bristningar, ibland gör jag det inte

Jag skakar än efter allt rälsåkande (tunnebana hit, tunnebana dit, tåget hem). Bara jag och en medelålders man på tåget. Han tar till min förvåning av sig skorna och breder ut sig över två säten i bästa tonårsstil . Jag gör likadant på min sida av mittgången. Läser bok. Försöker låta bli att somna med huvudet mot glasrutan.

Kommer hem och kränger av mig byxor och strumpor. Hasar runt runt i lägenheten i jakt på något ätbart. Hittar inget. Piia ringer för att se om jag kommit hem. Jag gnäller över att jag bara har knäckebröd. Hon erbjuder sig att köpa mackor och mjölk åt mig, fast Willys egentligen fortfarande var öppet och jag kunde ha gått själv om jag bara orkar med att sätta på mig skor igen. Nu sitter jag med en filt omkring mig och väntar på finländskan med födan. Tittar på House. Känner mig hemma.

Och glad. För jag fick jobb. I storstan. Så - ha ha! Hade jag orkat hade jag skrivit om det i slingringa meningar. Men jag är för trött. Och för smörgåslös.

Praise be!

Jag blev lite avundsjuk på min bror när han redan någon vecka efter inflytt hittat sin nya husgud. Jag som bott i min lya i tre långa år har minstann inte hittat någon bra! Tills nu! Jag tror att Lily Allen, den sockersöta feminsist-poperskan från England som kan bli min husgudinna under den restrerande tid jag bor i den här lägenheten.

En av mina favoriter från "It's not me, it's you" (tvåa är naturligtvis "Fuck you")


Och bara för skojs skull!

Lätt bättre än Brittan. Yes yes.

Mysbyxporren och stilettvardagen (helt enkelt för att jag ville ha en bra och häftig rubrik som är lite sådär what the f* nu då?)

Jag gillar Lisa Magnusson ibland. Inte idag. Eller tja, idag när jag läste den här krönikan. Varför måste folk hela tiden missa skillnaden mellan sexig och sexualiserad? Varför skulle Tuva vilja se "liggbar" ut i en situation som inte på något vis har med sex att göra? Och sedan ger sig Lisa i ganska hårda ordalag på feminister som "förnekar kvinnlig sexualitet". What?! Jag vet personligen ingen feminist idag som gör detta. Det som de flesta däremot sätter sig emot är att kvinnor sexualiseras i tid och otid, att de alltid förväntas vara bara ett (alltid manligt) leende ifrån att böja sig fram över första bästa möbel med spetstrosorna nere vid anklarna.  

Att anse att tjejer och kvinnor inte alltid behöver vara nyrakade och lukta hallon, alltid redo för en ritt Texas-style oavsett om de väntar på bussen, handlar på ICA eller sitter i skolan tycker jag inte man kan jämföra med att förneka kvinnlig sexualitet och "spä på uppfattningen om att vaginan är en liten gottepåse som man ska spara på". Känner man på måndag att ja fan, idag känner jag för brasiliansk vaxning och lösögonfransar är det helt okey, precis som det borde vara helt okey att på tisdagen känna för trasiga mysbyxor och flottigt hår. Och sexig får man vara när som helst, mysbyxor eller ej, på sina egna villkor (plus att vad som är sexigt är högst individuellt, även om media försöker ta död på den uppfattningen) och sex kan man få ha när som helst, om man känner för det. 

Det absolut viktigaste för varje kvinna, en poäng som jag tycker Lisa missar, är att hon känner sig bekväm i sig själv, oavsett hur hon ser ut och vill klä sig (det gäller män också för den delen). Och det är egentligen det jag vill fightas för. För som det är nu pumpas man full av bilder om ett ideal, ett sätt att vara, som om bara man uppnår det blir man lycklig. Det finns idag ett sätt att vara sexig, ett sätt att vara snygg och ett sätt att pluta med munnen och bli "liggbar". Och egentligen vet vi ju alla att det inte är sant. Alla utom Lisa Magnusson, då. 

EDIT: Man ska klicka runt i bloggosfären INNAN man uttalar sig, så att man kan se vilka som redan sagt samma sak man själv tänkte säga fast bättre. Tycker ni min retorik är bristfällig kan ni låta er övertygas av Tanja Shusinina (som också finns i vänsterspalten), Elin Grelsson eller Niklas Helgren. 

 

(Detta är egentligen ett av de inlägg jag skrev igår men som inte publicerades. Därav är jag lite sent ute)

Femme top fem-hype

Det har uttanonserats en hel drös spel med coola brudar i huvudrollen (eller åtminstone i trailern vad det gäller TSW) och med youtube som hjälp fick jag för mig att lista de fem som jag känner mest Hype inför!

1. Bayonetta

Om det är något företag som tar extrem sexism och gör en fantastsik grej av det är det Platium Games. Jag ser så sjukt fram emot att få kicka ass genom att skjuta genom att klä av Bayonetta naken! Inte blir mn mindre Hype av att skaparen av Devil May Cry offentligt har sagt att Bayonetta kommer få DMC4 att se ut som skit.

2. Final Fantasy XIII

Final Fantasy får sin första kvinnliga huvudperson sedan Terra (som nästan inte räknas) och hon är AWSOME. Det syns inte bara på hennes fightingstil och röstskådespelare, utan hon är dessutom rödhårig!

3. Beyond Good & Evil 2

BG&E kan vara det spel bland alla som jag missat som jag verkligen ångrar att jag inte spelat. Med ett bakåtkompatibelt 360 är det naturligtvis fullt möjligt, och ÄNNU mer möjligt är det att spela uppföljaren! Hyyyype! (vad det gäller femme i trailern är det figuren som sitter på motorhuven som anvisas, inte grisen)

5. Heavy Rain

Alla vi som älskade Farenheit räcker upp en hand! Nästa spel i ledet feauters bland annat den här grävande journalisten och överlag ser det halt fantastsikt ut! Och jag har inget PS3 så jag försöker förtränga det.

4. The Secret World

MMORPG inspirerat av Da Vici-koden (ursa) Men trailen är kanske det coolaste jag sett på LÄÄNGE. Det var evigheter sedan jag blev så till mig! Åååååååh! Tyvärr är det som sagt onlinespel, vilket gör att det automatiskt sållas bort i min katalog. Men jag är ändå JÄTTEHYPE! Och det är en så grymt sexig titel, prova viska den lite lågt!

Idag gick det långsamt

Jag är trött och oinspirerad. Om jag skulle vara en låttext just nu skulle jag nog ha varit en singel med BWO("Bas is thumping - Crowd is jumping  (...)I'm exicted - candyguided"). Jag vill vara Bob Hund. Jättemycket. Jag tänkte på det igår.

Aja. Det är onsdag i alla fall, då brukar det hända någonting. Senare ska jag simma runt i Piias klädhav och dyka efter pärlor att använda på arbetsintervju. 

Nej du, idag var det jobbigt att blogga. 

The most important question...

Eftersom jag tyckte att det här med armbandet var så himla viktigt skapade jag en omröstning. Ta ditt demokratiska ansvar och klicka i ett alternativ. Jag vet ju att du läser!

What would Richard the evil zombie-warlock do?

Appropå att Piia kommer hem idag tror jag att jag håller på att utveckla ett lätt shoppingberoende. Antingen det eller så är det helt enkelt så att fynden fortsätter rasa över mig. Igår köpte jag ett moraliskt tveksamt armband på Tradera. Supersnyggt träarmband med kristna ikonmotiv, bland annat den där bilden av en blond ängel som jagar små blonda ungar, känd från din lokala barnpsalmbok om du gått i kommunal småskola. Så lite Jesus och lite Maria och dylika hockeykort för katoliker/kristna. 

Så ja, där satt jag i valet och kvalet om jag skulle buda eller inte (en hel 20-lapp gick det åt!). För jag är ju inte kristen. Och jag vill inte att andra ska tro det heller. Och jag vet att det inte är så lätt att vara ung, svensk och kristen, så jag vill ju inte stjäla deras motiv bara för att det är stylish. Men sen blev jag nästan lite arg på mig själv. Om nu folk kutar runt med tygväskor med Krishna på och texten "Shiva" under och israelvänliga moderater bär glittriga pallesjallar bör ju jag kunna vara lika dålig och springa runt med Jesusbarnet på armen av ingen annan anledning än att det är snyggt.

Så ha! 

Nu har jag ett träarmband! Med JESUUUUUS. 

Dessutom kan jag kanske använda armbandet för att göra mig av med mormoner nästa gång de lyckas ambusha mig på stan. Som att det inte var nog med alla Jehovas som ränner runt! Nu dyker det upp amerikanska missionärer från mormonrörelsen! 

"Do you believe in God?"

"Check the bracelet dude! Would it lie to you?"

Voila! 20 minuter av att behöva ducka frågan och försöka trassla sig ur diskussionen vunna!   

(Och om det verkar shizo att jag först sympatiserar med kristna i Sverige för att sedan göra mig rolig över olika sekter vill jag åberopa den klassiska "Jag är inte homofob MEN"-argumentationen som så ofta hörs hos yngre män; "Jag tycker att Kristna får vara hur religiösa de vill så länge de inte försöker vara religiösa med MIG") 

    

Och jag skulle dansa under rödgula fanor, ev. under röken från Maskinerna

Pengar suger. Ge mig min kommunistiska utopi nu! En vacker plats där staten sköter allt åt dig och gör alla dina val och kontrollerar alla dina finanser, emot den lilla uppoffringen att du tjänar staten troget tills den dag du dör. Bli en kugge i maskineriet så tar vi hand om dig. Inget "hela mitt liv är över för att 3700 kr extra för mig är en helt abnormalt enorm summa som gör att jag måste sälja mig på Malmskilnadsgatan" och slut på oroandet för "hur mycket det kommer att kosta i böter för den sönderbrända parketten". Och all glass smakar vanilj.

Eller så kan Maskinerna få komma nu. Robotarna med deras enorma centrala positronhjärnor, som styr alla robotar i hela världen och som sakta men säkert tar kontrollen över hela samhället (och alla samhällen). Slut på överproduktion och arbetslöshet. Allt görs i den exakta mängd som behövs för att hålla mänskligheten sysselsatt och nöjd. Som menlöst betande får. Så vill jag ha det.

För jag är less på pengar nu. Pengar suger. Ta bort dem! Eller ge mig jättemycket av dem. Vilket som. Men helst det första.

Här är en låt.

Gah!

Arbetsintervju den 14 kl. 9.30 i Solna. Panik blandas med svaga förhoppningar om en framtid där jag inte tjänar pengar genom att spela munjiga på sergelstorg. Fast mest panik, faktiskt. 

Bland annat för att det inte finns några tågbiljetter till Stockhlm den 13de! Gah! Long live familjen Djurfelter dock som idkar automobilkaravan mellan huvudstaden och Söderhamn under påskhelgen. Hoppas bara jag kan följa med! Jag ska be till den store Roffe och förånga en starköl som offergåva!  

Är det nån som har lite såndär medicin för stress-magont? Jag har inte råd, jag måste spara till hyran.

Attans. Jag glömde att svenska institutioner och företag är onda upp över öronen. Tre månaders uppsägningstid tolkar jag som tre månader från och med när jag säger upp lägenheten. Men icke! Tre månader betyder tre månader från och med slutet på månaden du säger upp lägenheten, dvs om man säger upp den i april blir det inte utflytt i Juni, utan i slutet av Juli. Kanske är detta en självklarhet i stil med "dubbelrum" (youtube kidz om ni inte fattar referensen) som jag helt missat men det känns fortfarande surt som fan. Det betyder 3400 kr till för Kopparstaden men att alla mina planer komplett omkullkastas för mig eftersom jag inte har råd med den utgiften. Dubbelhyra i två månader plus deposition är inte att tänka på, det blir 19 000 kr på två månader som enbart går till hyror. Jag kommer behöva ta microlån med fetingränta. Jag antar att det inte är någon mening att gå ned till huvudkontoret och vädja till deras goda vilja heller, men jag får väl försöka. 

Ett kryphål är att om man ska börja plugga på annan ort, då har man bara en månads uppsägning. Så jag har sökt sex sommarkurser på sex olika högskolor så långt bort från Falun jag kunde komma på Sverigekartan, men när sjutton kommer de beskeden? Och ska man våga chansa? Annars kan jag bli sittande med hyra in i Augusti (japp, man blir av med hyresfria månaderna när man säger upp lägenheten). Förbannade skit också. 

När jag googlade runt igår visade det sig att man som student kan vara med i A-kassan. Inte SAFs (eller vad de nu heter, "Svenska akademiker förbundet" tror jag) för den har tagits bort, utan den faktiska A-kassan. Och det får jag reda på NU?! Eftersom jag varit ny student två gånger, fadder en och representant från spexet en gång så har jag varit på FYRA invigningar med tillhörande föreläsningar om att plugga på högskola och jag kan inte minnas att jag någonsin hört om att man kan vara med i A-kassan! Känner jag mig lurad? You bet'ya! Dags att ändra scoreboarden "Malin Vs. Institutionssverige" och bryta nollan. 

Åh just ja. Min astma har förmodligen blivit värre pga. stress kom läkaren (Dr. McMurphey) fram till, eftersom det lät som att jag hade mycket för mig. Jag tycker det är HUMOR. 

Starta paniken

Att på fredagförmiddagen säga till folk att man nog ska ha "en lugn helg" verkar trigga en kedjereaktion i folk undermedvetna. För helt plöstsligt blir det så här.

Åsa, My, Märte, Dena, yours truly och Mogge. Bild brutalt ninjad från Denas facebook.

Yes, så fredagen bjöd på spontanutgång med Faluns smartaste brudar. I ungefärliga steg händelseförloppet som ledde fram till den här bilden (tidsräkningen utgår ifrån när jag anlände till 39an samt mina planer för kvällen);
20.00 Vi ska bara hänga och ta det lungt, inte dricka eller så.
20.15 Vi ska bara hänga lite och dricka lite vin
21.00 Vi ska hänga och dricka mycket, mycket vin, men vi ska inte ut.
21.30 VI HAR DRUCKIT SÅÅÅÅÅ MYCKET VIIIN
21.45 Vi måste ned på stan och vandalisera! Men inget krogen!
23.30 FAN NU MÅSTE VI JU DRA PÅ KORGEN! VART ÄR TAXIN?!
00.00 -02.00 Krogen
02.00- ??? Fan vi har ju glömt att vandalisera! Vad kan vi stjäla? ÅH KOLLA tonårskillar! Vi måste mucka med dem! NEJ VÄNTA vi visslar efter dem! Nej vänta... (etc)

Jag upptäckte att jag har superkrafter på fyllan. Märte är som namnet antyder en aning norsk. Eller tja, hon är jäkligt mycket norsk och hon pratar faktisk norksa, inte sån där sverige-norska som de flesta som bott här ett tag pratar. När jag var tre glas vin in satt vi och pratade för fullt och jag förstod precis allt hon sa till den grad att jag erbjöds en shiny guldtia för att agera tolk. När jag gick in till stan igår för att njuta av solen ihop med ovan porträtterade flickor (samt en Angelica som jag hittade på en bänk. Eller tekniskt sett hittade hon mig) förstod jag banne mig inte ett ord av vad kvinnan sa! Eller nej, det är att överdriva. Men det var inte lika klockrent som kvällen innan.

Lördagen jobbades det på kåren under Veronica Magio-konseren. 10 pers på tre barer och ca. 400 gäster, det var stressigt men grymt kul! Fick se spelningen gratis (hade turen att stå i baren precis då) och fick trerättersmiddag med riktigt mycket kött, så det var inget att klaga på. Roligast att berätta om var väl när jag lyckades välta ett ölglas i huvudet på mig själv som dessutom sprack i tusen bitar. Jag hittade glas i håret hela resten av kvällen. Såg förmodligen sjukt roligt ut kan jag tänka mig.

Nu sitter jag och försöker skriva CV och lyssnar på Afasi och Filthy. Jag tror det är dags att starta paniken. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

AH MAH GAWD!

MEN WAAAAH?!!! De har gjort en ny animerad X-men serie?!! En vuxen evolution med mörkare handling! Inte bara det utan Emma Frost och Gambit (!!) är med! ALL IS RIGHT WITH THE WORLD!

Landet lagom in the sun

Angelica satt hemma igår och våndades över att inte befinna sig i London. Tomas befann sig för några dagar sedan i en taxi i Kanada, på väg från en hamn till en pub i en liten stad och tänkte på vilka val i livet som lett fram att han var just där, just nu. Någonstans i Texas ligger Erika förmodligen och sover och drömmer om resan hon snart ska göra till New York. Piia är defacto i London, förmodligen äter hon brunch just nu på en uteservering under knoppande träd och med skränande trafik runt ikring. På andra sidan jorden sover Sandy, om tidsskillnaden är så som jag tror att den är och i Tokyo ska Tatsuo precis gå och lägga sig, imorgon ska han upp tidigt och flyga till Hong Kong.  

Men idag är jag inte det minsta avundsjuk på mina vänner. Inte alls faktiskt och förhoppningsvis känner också Angelica sig lite bättre och inte lika hjärtekrossad som igår. För Sverige är verkligen aldrig vackrare än på vårens första dag. Nu har det varit varmt länge nog för att inte alla konstant ska slänga misstänksamma blickar mot skyn, väntandes på det där oundvikliga störtsnöandet som kastar en skugga över tillvaron. Idag vågar alla fästa blicken framför sig och hela folket verkligen lever upp. Alla ler, alla är glada, alla älskar varandra och livet just idag eftersom det är sol och varmt. Okända människor skänker leenden till andra som besvarar dem lika glatt, cyklisternas pinglande klockor är glada istället för störande och vissa vinkar när de åker förbi. Barnen på övre Norslund ligger ute på asfalten och ritar blommor och king-rutor med tavelkritor. Mammor sitter i klätterställningarna och överallt porlar smältvattnet. 

Jag träffade en bekant från 6M på vägen till praktiken som utan att plocka ur MP3-hörlurarna glatt skrek "Jag har ingen jacka på mig och jag fryser inte ens!" på brutet dalmål. 

"Jag har ingen kofta på mig under* och jag är ändå varm!" skrek jag glatt tillbaka över Suburban Kids with biblical names, som är min glücklish-grupp über alles och som strömmade in i öronen på mig. Flinande som psykfall gjorde vi tummen upp till varandra och traskade lyckligt vidare mot våra respektive slutmål.

Det var egentligen Francesco (hur han nu stavade det) som gjorde mig uppmärksam på fenomenet. "When the sun shines" sa han förra året "All swedes are happy and all of them are beautiful"   

Jag kan inte annat än hålla med! Jag skulle kunna hångla med hela Sverige idag! Jag har inte fått i mig en droppe koffein men är ändå helt hög och full av energi! Efter klockan 15 ska jag spendera helgens första dag med att gå runt på stan och bara titta på allt glatt folk och känna lite, lite patriotisk kärlek till det utblommade landet lagom. 

*vårjackan (min anm.)      

Ett sådant där sällsynt småpolitiskt inlägg

Vadan detta? Ett helt dygn utan bloggande? Har jag varit sjuklig igen? Har mina armar fått amputeras pga. akut blodsjukdom och ersatts med avsågade kvastskaft i brist på donatorer? Har jag kidnappats till Kuba av en hemlig gerillaarme vars syfte är att hjärntvätta mig för att sedan skicka mig tillbaka som självmordbombare till Rosenbad (och DÄR klickade det till i datainspektionen minsann! Ni ska också ha nåt att göra, era FRA-hundar!)? Ach nein, lösningen är lika självklar som den är  myssocial; Foffo är i stan! 

Så i tisdags var det gammalt hederligt häng hemma hos Dena och igår var det fotboll på Harrys. Tre öl fick jag i mig på tre timmar och det kände jag av! Jag var nästan lite full efter den andra, vilket är pinsamt när man ska försöka föreställa hardcore. Det var grymt med folk, jag hade gärna stannat hela natten men så funkar det inte om man ska upp på morgnarna. Argh - arbetslilvsånget! Inte var det lätt att komma upp i morse heller, vilket kändes oförtjänt. Men bara jag tog mig ur sängen så gick det ganska bra. 

Ska vi prata lite politik? Lets. 

Igår var det dags för svenska regeringens och de privata kulturbolagens kollektiva aprilskämt som spelades ut mot svenska folket. Yes, ipred it is. Jag är egentligen inte för fildelning, men heller inte emot det (ja, jag dricker mellanmjölk också). Jag tror att de flesta svenskar är någorlunda ärliga människor som om de gillar någonting köper de det. Kanske är jag naiv, eller så är det antipiratbyrån som pekar finger mot pirater och skriker häxanklagelser. Ha inte flertalet undersökningar bevisat att de som laddar ned mest också är de som köper mest spel/filmer/musik? Precis som att de som är regelbundna besökare på bibliotek (att gå dit för att plugga räknas inte) oftast är de med mest välfyllda bokhyllor?  

När ska man inse att det är en teknikuppdatering av en marknad som precis lärt sig säga high definition som behövs?  

Mitt marknadstänkade för bolagen skulle vara "Möt kunderna där de är" istället för "Försök tvinga dem att komma till er genom att kasta ett lasso om halsen på dem och släpa dem genom grus till biograferna/skivaffärerna". Eventuellt "fixa skiten!" för som det står i världens mest läsa bok (näst efter Harry Potter) "If you build it, they will come"    

Mer politik...

Gudrun Schyman var på radion imorse och jag hade glömt vilken fantastisk mediemänniska hon faktiskt är. Hon passade på att marknadsföra sig lite till att hon ställer upp i valet till EU-parlamentet i juni. 

"Så alla ni som tycker att jag pratar för mycket och syns för mycket och är en jävla satkärring -  nu ni har möjlighet att skicka mig till Bryssel!"

Shiet vad jag ska rösta på Schyman! Politiker med självdistans finns det inte gått om. 

Hon bjöds in till morgonpasset i P3 för att prata om mediedrev och tog upp en intressant sak som jag inte tänkt på innan: de flesta "drev" som inträffar där det blir krav på någons avgång från mediernas sida drabbar nästan alltid kvinnor i höga positioner (några exempel: Mona Salhin, Gudrun Schyman, Wanja Lundby Wedin, Anna Sjödin, Cecilia Chiló, Laila Freiwalds, Ireen von Wachenfeldt (som är urexemplet för mediedrev), Tiina Rosenberg (som inte direkt krävts på avgång, men att hon ska fråntas sin titel som doktor), Liza Marklund och de är bara de jag kan komma på på rak arm). Det enda manliga exemplet jag kan komma på är Lars Ohly.  

"De är för att det fortfarande finns ett tänkande att de inte hör hemma i maktpositioner från början" sa Schyman "Och då är det lättare att tvinga ut dem."  

Jag säger inte att vissa av dessa kvinnor fick avgå ganska rättmätigt (dock inte Wachenfeldt, där borde han "vad han nu hette" som gjorde dokumentären avgå och aldrig mer få göra nyheter. Han borde förvisas till att leda Singing Bee) men män har mycket större chans att komma undan när de gör bort sig än vad kvinnor har. Det som kvinnor gör är dessutom mycket mer givande att måla upp som stora skandaler, eftersom det är så lätt att göra dem till "Dåliga Kvinnor". 

Hur som haver, nu ska jag praktisera litet.