För att det är något visst med att veta att man är på väg någonstans

I färd med att beställa ytterligare ett par dåligt timeade tågresor idkar jag lite snabb lågstadiemattematik och kommer fram till att jag de senaste tre veckorna överröst Sveriges Järnvägar med 1223 av mina duktigt sparade kronor. Surt men också nästan lite romantiskt. För jag anstränger mig. Och jag verkligen tycker om tåg. Nästan lite för mycket kanske, lite på gränsen till perversion. Eller så är det bara så att jag känner att jag kämpar för något och det gör mig alltid lite egenkär, oavsett vad det är för.