Landet lagom in the sun

Angelica satt hemma igår och våndades över att inte befinna sig i London. Tomas befann sig för några dagar sedan i en taxi i Kanada, på väg från en hamn till en pub i en liten stad och tänkte på vilka val i livet som lett fram att han var just där, just nu. Någonstans i Texas ligger Erika förmodligen och sover och drömmer om resan hon snart ska göra till New York. Piia är defacto i London, förmodligen äter hon brunch just nu på en uteservering under knoppande träd och med skränande trafik runt ikring. På andra sidan jorden sover Sandy, om tidsskillnaden är så som jag tror att den är och i Tokyo ska Tatsuo precis gå och lägga sig, imorgon ska han upp tidigt och flyga till Hong Kong.  

Men idag är jag inte det minsta avundsjuk på mina vänner. Inte alls faktiskt och förhoppningsvis känner också Angelica sig lite bättre och inte lika hjärtekrossad som igår. För Sverige är verkligen aldrig vackrare än på vårens första dag. Nu har det varit varmt länge nog för att inte alla konstant ska slänga misstänksamma blickar mot skyn, väntandes på det där oundvikliga störtsnöandet som kastar en skugga över tillvaron. Idag vågar alla fästa blicken framför sig och hela folket verkligen lever upp. Alla ler, alla är glada, alla älskar varandra och livet just idag eftersom det är sol och varmt. Okända människor skänker leenden till andra som besvarar dem lika glatt, cyklisternas pinglande klockor är glada istället för störande och vissa vinkar när de åker förbi. Barnen på övre Norslund ligger ute på asfalten och ritar blommor och king-rutor med tavelkritor. Mammor sitter i klätterställningarna och överallt porlar smältvattnet. 

Jag träffade en bekant från 6M på vägen till praktiken som utan att plocka ur MP3-hörlurarna glatt skrek "Jag har ingen jacka på mig och jag fryser inte ens!" på brutet dalmål. 

"Jag har ingen kofta på mig under* och jag är ändå varm!" skrek jag glatt tillbaka över Suburban Kids with biblical names, som är min glücklish-grupp über alles och som strömmade in i öronen på mig. Flinande som psykfall gjorde vi tummen upp till varandra och traskade lyckligt vidare mot våra respektive slutmål.

Det var egentligen Francesco (hur han nu stavade det) som gjorde mig uppmärksam på fenomenet. "When the sun shines" sa han förra året "All swedes are happy and all of them are beautiful"   

Jag kan inte annat än hålla med! Jag skulle kunna hångla med hela Sverige idag! Jag har inte fått i mig en droppe koffein men är ändå helt hög och full av energi! Efter klockan 15 ska jag spendera helgens första dag med att gå runt på stan och bara titta på allt glatt folk och känna lite, lite patriotisk kärlek till det utblommade landet lagom. 

*vårjackan (min anm.)