Ny dag - nya sätt att försöka göra samma gamla sak

Det är nog tur att jag inte är heltidsskribent för något som inte kräver strikta korta deadlines, barnböcker exempelvis. Jag vet att jag tjatar till döddagar om hur jag vill jobba kreativt och få använda huvudet och jada jada, men det hindrar mig inte att efter en natt av extremt dålig sömn önska att det fanns åtminstone några små kretskort att montera, bara för att få igång händerna och kunna släppa tänket. Jag sitter på praktiken och försöker applicera det jag lärt mig under alla år i en up-beat men samtidigt läsvärd text på ett minimalt Mac-tangentbord och helt utan stimulerande musik. Och det enda jag lyckas skriva om är robotar. Robotar! Jag tror var tredje mening handlar om robotar i någon form, oftast som metaforer. Och jag menar inte sånna där damsugarrobotar som känner av smuts och sedan städar lägenheten, nej nej. Jag menar Isaac Asimov, The three laws of robotics och den stundande apokalypsen som är halvt oundviklig när man väl börjar tillverka maskiner som har förmågan att lära sig saker på egen hand. Den sortens robotar. Jag tror till och med att jag skrev något om riskerna för mänskligheten med artificiellt liv.  Hur de skulle göra uppror mot oss eftersom vi tekniskt sett är svagare och mer korkade än dem. 

Jag älskar robotar. Jag blev jätteglad när de sände en dokumentär om robotik (roboteknik? Robotics på engelska i alla fall) på SVT förra sommaren, där en viktig vetenskapsman berättade att man minsann var på god väg att skapa humanoida robotar. Mitt enda problem med robotar (förutom att jag tycker det verkar ologiskt att de, om de får en allt för stor förmåga till logiska resonemang, inte kommer att förslava mänskligheten) är att det inte finns några synonymer för dem. Hur många gånger har jag skrivit robot i den här texten exempelvis? Åtta, om man räknar den sammansatta "dammsugarroboten".   

Är det här ett märkligt blogginlägg när jag inte skrivit på flera dagar? Jag antar att det är det. Eftersom min egentliga agenda är att skriva av mig så att jag kan komma igång med jobbet borde jag ju lika gärna kunna delge händelser från den gångna veckan. Något i stil med "Igår var vi på Harrys och jag drack öl och Piia hade klippt sig och Dena har färgat håret och Mounira pratade om läppstift och sedan pratade vi om biologisim kontra social påverkan för att vi faktiskt är intellektuella  personer som tycker om att prata om viktiga saker som man sedan inte kan stava till i blogginlägg".  Något sådan. Eller möjligen något i stil med "Jag är så sjukt jävla fuckin' trött för jag (läs: Mitt undermedvetna och min kropp, som har gaddat ihop sig mot mitt medvetna jag) har struntat i att sova nästan hela veckan så jag känner mig snurrig hela tiden!". Men jag vill inte det. Jag vill skriva om robotar. 

"Järnjätten" vill jag se igen. Jag har för mig att det var en jättebra film. Mysig. 

En dammsugarrobot hade varit bra att ha för någon som är så stökig som mig. 

Om man kan skapa artificiella medvetanden, kan man då sedan stänga av robotar om det skulle betyda att de förlorade sparad data? Vore inte de mord? Kan vi säga att våra medvetanden är mer värda för att de styrs av elektriska impulser genom nerver hellre än genom koppartråd? 

Elektrisk är ett ord jag alltid haft svårt att stava. Tur Safari har stavningkontroll.   

Nej  nu får jag ge mig. Inget annat inlägg har nog någonsin förtjänat taggen "randomness" mer än det här.