I de tidiga morgontimmarna vaknade jag alkoholdimmig på en soffa i Borlänge av att en dikt lästes upp i mitt huvud. Den var så självklar, så vacker och ren. Det bästa jag skulle kunna ha gjort, insåg jag, när jag gled tillbaka in i sömnen. Nu finns inte ett ord kvar. Och jag kommer aldrig veta om den verkligen var bra.
Och så är det väl bra att det är ibland.
söndag 20 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar