I de tidiga morgontimmarna vaknade jag alkoholdimmig på en soffa i Borlänge av att en dikt lästes upp i mitt huvud. Den var så självklar, så vacker och ren. Det bästa jag skulle kunna ha gjort, insåg jag, när jag gled tillbaka in i sömnen. Nu finns inte ett ord kvar. Och jag kommer aldrig veta om den verkligen var bra.
Och så är det väl bra att det är ibland.
Rånkultur
6 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar