Nu har jag sett melodifestivalfinalen

Jag har spenderat min lördag (den delen som inte betsod av att jag lyckades irra mig vilse ute i haraldsbro i ett tafatt försök att göra en spontanvistit hos storebror, vilket i härlighetens namn var nästan hela eftermiddagen)med att köpa snacks av en trött Willyskassörska som servade dussintalet andra trötta medelsvenssons vars konsumtionssyfte var samma som mitt, handla inför helgens höjdpunkt, Melodifestivalen.

Jag stor där bland dem och tänkte "Jag är inte som ni"

Jag undrar hur många av dem som tänkte samma sak.

Men det var inte annat än att jag kände mig lite smutsig där jag satt och tjurskalligt hejade på Kicki Danielsson, fast hon inte ens var med. Att jag blev en del av Fenomenet.

Fast å andra sidan vem säger att det som jag är är bättre? Förra helgen vi den här tiden hade jag uppslaget blodigt ansikte. Men allvarligt, det blir i alla fall bättre historier. Och jag antar att min tid för hemmakvällar med melodifestivalen kommer den också. Kanske....

(Jag är pedagogisk eftersom nästan alla jag känner är MF-nördar. Luff U guys anyway! ^^)