Z-kändis

Fick en rätt menlös recension pubbad idag på mitt kära Gameplayer. Som vanligt fick jag fin respons, jag vet inte om det är för att de faktiskt gillar det jag skriver eller om det är för att jag är tjej i en grmy manlig förpubertal miljö. Men nånstanns antar jag att jag är lite duktig också (oh vad jag är härligt ödmjuk!)

Hur som haver, har fått några kommentarer på själva recensionen men man kan också se hur många som klickat sig in på det. 330 stycken sedan imorse.

Det slog mig för första gången att det finns folk som jag inte känner som sitter och läser det jag skriver. Som kanske lol:ar lite förstrött av mina trötta metaforer till Krister Sjögren. Det finns folk (förmodligen pubertala ungdommar, mest) som vet vem jag är. Som kopplar ihop mig med någon som skriver. Det kanske finns nån liten använddare som faktiskt kommer ihåg vad jag heter (mitt alldagliga svensson-efternamn är annars uppenbarligen jättevsårt för folk att hålla reda på ps. jag heter inte "svensson" jag har bara ett vanligt efternamn ds.)

Det är kanske inte så imponerande eller storslaget. Men för mig som skrivit hela mitt liv och räknat med att aldrig bli något har jag blivit något, något mikroskopiskt litet i internetuniversiumet. Men ändå någon, något som läses av andra.

Det är lite, lite tufft faktiskt. Tycker jag...