Ingen bättre lunch-start på dagen än med referenser till lågstadiets matsals kulinariska delikatesser

Klockan är tolv snart och jag har fortfarande inte vaknat ordentligt fast jag klev upp nio. Just nu sitter jag med min frukost, som egentligen är lunch enligt vanliga människors mått mätt, och försöker jump-starta min hjärna med koffein och c-vitamin. Naturligtvis kunde jag inte sova inatt. Jag gick och la mig med insikten att jag faktiskt ligger riktigt bra till tidsmässigt, att det mesta som ska vara gjort är klart och att jag inte har en massa ny stress att se fram emot. Jag kunde helt enkelt gå och lägga mig med den lyxiga avsaknaden av ångest. Vilket naturligtvis fick mig att börja undra vad det är för dead-line jag förmodligen helt glömt. Nånstanns har jag säkert ett åtagande som ligger och skaver som helt fallit ur mitt minne efter min prioriteringssortering. Så jag låg till fem och våndades över denna försvunna, förhoppningsvis fiktiva dead-line. Eftersom jag ska vara effektiv tvingade jag upp mig själv klockan nio och har sedan dess scrollat upp och ned i min uppsats och petat lite i den som vore den äcklig fiskgratängslunch från en lågstadieskola. Jag ska bli klar ikväll har jag bestämt, så det blir till att ligga i!

Nica gav mig jättefin namnsdagspresent i form av en invite till Spotify, kanske världens smartaste musikprogram! Man kan lyssna på streamad musik helt gratis och fullkomligt lagligt emot att man lyssnar på några korta reklamsnuttar lite då och då som dyker upp mellan låtarna. Det är fantastiskt! Hittils idag har jag lyssnat på The Killers nya skiva och The Scripts, nu sitter jag och lyssnar igenom allt med The Shins. Jag har noterat att nästan alla mina favoritgrupper heter nåt med "The" och S på slutet. Mysko! Men anyways, tackar Nica darling!

Egentligen ska jag tacka Frida också som tipsade mig om Three Days of Grace, de har verkligen hjälpt mig ta mig igenom några av de mer stressiga dagarna! Åh, nu ska jag se om de har nya Sofia Karlsson!