Mina jag och Retrokulturen jag är för ung för att ha upplevt

Missförstå mig rätt, jag gillar kultur. Vi har ett ganska stabilt, intressant förhållande. Vi hälsar alltid åtminstone.

Men.

Jag är inskränkt. Jag gillar modern kultur.

Och jag vet att det är fel. Jag vet att man ska tycka att inget blev sig likt efter 1936, att A link to the past är det bästa spelet som någonsin gjort och att Sagan om isfolket fördrävade en hel generation unga kvinnor. Om de bara läst Kafkla liksom. Men allvar. Svartvita stummfilmer är inte kul, HUR värdefulla teknikerna som uppfanns än var. Det enda jag kan tänka genom hela October 1917 är "TA SLUUUUT omfg WHY WONT IT STOPP OH THA HORROR!"

Även om den var många långa "jogga-för-hälsan-och-inte-för-vikten"-mil bättre än Körkarlen (hör ni ljudet av hur Svenska Filminstitutet mobaliserar sin lynchmobb?)

Imorgon ska vi se en film som pratiskt taget är felgjord. Det är dess grej. Den är felklippt, felscriptad och mise-en-fel. Enligt normen. Jag gillar när folk bryter normer, men jag är ockås tveksam till det konstnärliga värdet av att medvetet "klanta till" hela konceptet. Det känns som en förmån för etablerade kända kostnärer som får cred oavsett vad de gör. Nåja, det återstår ju att se egentligen. * drömmande suck* Den kan ju vara konstig, och briljant och alldeles... alldeles jättetråkig.
(Den som inte förstod Askungen-referensen firar inte jul tillräckligt ofta)

Fast jag gillar slutscenen, eller i alla fall tanken på den.

Rambling inlägg nu ska jag spela God of War and get mah våldsrommantik on.