Åh, VARDAGSMYSTIK! Så härligt för en narig industriarbetare!

Jag noterade precis att min blogg av någon anledning bytt menyspråk till engelska.
"Nämen!" tänkte jag storögt "Engelska? Vad bra, då har jag ju nåt att berätta för Erika om hon ringer från jobbet och har tråkigt!"

För livet som monotont plåt-skruvande industriarbetare uppgörs helt av små mysterier som bryter trissdessen. Stora, livsomvälvande frågor som vad som hänt med den andra avbitartången kan upptala hela lunchdissukssionen i matsalen.

"Dä ä väl Dahlin som tagen'"
(Hälsingemål för "Kan det möjligen ha varit herr Dahlin som felplacerat instrumentet?")

"Nä, 'an har ju egen 'an"
(Hälsingemål för "Nej, kära du, jag tror minsann han äger ett eget instrument av samma slag och det fyller därför ingen funktion för herr Dahlin att medvetet eller omedvetet omplacera vår")

Sedan kräver traditionen att man i tanken går igenom alla skrymslen på hela fabriken där avbitartången möjligen kan gömma sig. Naturligtvis återfinns den sedan ungefär en decimeter från där den från början borde ha huserat. Det värsta trendbrott man kan göra i en liknande lunchrumsdisskussion är att erbjuda sig att låna ut sin egen avbitartång, om nu nån behöver en så mycket. Mordiska blickar riktas mot trendbrytaren och alla sitter knäpptysta under resten av lunchen.

Samma fenomen kan skådas när min farmor och min mormor måste umgås. Exempelvis var det dominerande samtalsämnet på min födelsedags inte lillebrors planerade resa till asien (skitunge, btw!) eller mitt vara eller icke vara efter högskolestudierna, utan det absurda faktum att konditoriprinsesstårtan inte var grön utan blå. BLÅ! Det var väl ingen som sett på maken! Varför är den blå, hur kunde den vara blå, varför just denna smurfblåa nyans, finns det blå marspian eller är det karamellfärg, finns det blå karamellfärg, kan man retunera den, har den blivit för gammal, är den gjort av överbliven marsipan från något blått bakverk? Personligen kan jag inte tänka ut ett enda klarblått bakverk.

Summa sumarum är att ska man ta med sig fikabröd i min familj ska man banne mig se till att det är rätt färg på den. Inga kitchiga röda lussekatter eller nåt annat extravagant. Fast, vad skulle vi annars prata om?