Tackar, Willbur!

Jag knallar över till Susann för att få min dagliga dos 30 minuter mänsklig kontakt som en ventil ut mot världen här i min uppsatsisolering och vad händer? Jag blir bjuden på middag! Och inte vilken middag som helst utan stek! Riktig freakin' enorm söndagsstek! Det var grisen Willbur som offrat livet och jäklar vad god han var! (Dock lyckades vi uppröra Susanns rumskompis Piia genom att berätta vad maten hade hetat innan den blev mat)
Susann är bra att ha hon!