Jag kommer aldrig bli som mig

Jag tycker oftast att jag duger alldeles utmärkt. Jag är konstig, visst, men på ett ganska oförargligt sätt. Jag antar att de som väljer att spendera tid med mig gillar det. Inte heller är jag särskilt oattraktiv eller okunnig. Jag är ganska social och rolig.

Men jag kommer nog aldrig bli särskilt okänslig. Det spräckliga lilla självförtroende som jag likt en ballong blåste upp kring mig i yngre år kommer alltid finnas kvar. Det är hundra och åter hundra gånger bättre än de varit, men ofta när jag ser mig själv i spelen är det en 100 kilo tung 19-åring som apatiskt stirrar tillbaka.

Jag kommer aldrig sluta se henne. Och jag tror ibland att andra gör det också. Oftast tycker jag att jag är ganska förträfflig, på mitt vis, men andra gånger, ja. Det är så för alla, skulle jag tro. Lite då och då måste man samla sig och blåsa upp sitt ego igen.