Skogsrunda

Tog en sväng i skogen idag. Var tvungen att påpeka det eftersom jag inte kan komma på nån bättre rubrik.

Anyhow, blogger hatar mig och vägrar komma ihåg mitt användarnamn, så jag måste skriva i det vareviga gång jag ska logga in. Livets små inlandproblem.

På tal om hat så hatar även min chef mig. Kul. Så nu står jag längst in i fabrikens varmaste, mest florerande-avsaknad-av-äka-ljussatta hörn, vadandes i vassa, tunga 3 mm breda stålplattor (ok, bara så ni vet, 3 mm stål gånger 30x15 cm är JÄVLARNS tungt efter en sådär fyra timmar) med industriolja upp till armbågarna och t-sprit i vartenda lilla skärsår.

Jag ser tok-emo ut, undersidan av mina armar är helt söndertrasade av de där jävla plåtarna. Och det är ingen mening att sätta på nå plåster för dde slits nästan direkt då jag skär mig igen. Har jag tur får jag blodförlust och svimmar, då går kanske tiden lite fortare.

Och jag skämtar inte heller. Min chef hatar mig. För att;
1) Jag tog ett eget initiativ när min order var slut, frågade Gunnar vad som fattades och satte mig sedan att montera detta. Biiiig NO NO. Uppenbarligen var det meningen att jag skulle jag ränna runt fabriken och leta efter chefen, fråga HONOM vad som saknas, sedan göra det. JAg var inte informerad om att det gällde i år, för alla andra år har det varit Gunnar man skulle gå till. Men bara för att man inte blir tillsagd om något betyder det inte att man inte ska veta det. Logiken segrar!

2) Min mamma ringde och skällde på chefen ca 10 min innan jag blev förflyttad. Slump?

Ursa. Nu måste jag sova. Och mjölken står upp och ned i kylen. varför?