Oh the pressure!

Under kvällens kvalitetshäng på 39an upptäckte resten av Nysch min blogg och har nu börjat köra Ctrl+F på sina namn. Jobbigt var det speciellt om det envisades med att slänga blickar på mig hela tiden. Pinsamt också att Moni inte kunde hitta sig själv någonstanns eftersomjag konsekvent stavar hennes namn fel. Tills alldeles nyligen trodde jag att hon hette Monira, men så är alltså inte fallet. Mounira ska det vara. Men pinsamast är det egentligen om Åsa hittar alla grejer jag skrev om henne innan jag träffade henne. För att inte tala om den sjukt postitiva "NU ÄR HON EN AV OSS!"-texten jag skrev efter att jag träffat henne första gången. For all I know kan vi ju ha skrämt livet ur henne med den där fikakvällen! Men hon har ju inte flyttat till Bojsen än så det tycks vara lungt.

För att kasta ännu lite mer ljus på Åsa stod hon även för kvällens citat från när vi spelade pratkvarn (precis som Alias går det ut på att förklara ett ord med andra ord).
Åsas ord; Glaciär
Åsas beskrivning: En spricka och om man ramlar ned i den så faller man för alltid och alltid!

Nu känns det också som att det är lite press på mig att utnyttja detta mitt lilla micromedieutrymme som någon form av politiskt verktyg så att jag kan upprätthålla illusionen för Dena att jag är insatt i alla vettiga frågor och inte spenderar all mig lediga tid med att googla bilder på Mathew Gray Grubler (som jag för övrigt tycker är så galet snygg att det är pinsamt vilket pubertalt beteende jag utvecklat!). Så öh... Gaza.

Erik.


Så, nu fick alla sina namn med rättstavade och allt! Yayness!