Dags att starta paniken, pundhuvud!

Är det möjligen illa när ens artikeltext börjar se ut som följer(?);

...möjliga kvinnliga konsumenterna som hör detta och ser bilderna ska känna att det är riktat mot just henne och det ska fånga hennes uppmärksamhet. Mer om detta under rubriken ”Teknik vs. Känsla”.
HÄR UNDER KAN VI KLÄMMA IN DET DÄR OM FÄRGER OCH FORMER! FÖR KVINNS IAF! Men hallå? Vilka vi? Jag är ju bara jag. KÄFTEN Å SKRIV BITCH!!!!
Bildspråket är mycket varmt med mjuka färger och något ”lugnare” klipp än Fusion-reklamen. Något tydligt färgschema lyser inte heller igenom

Hela min artikel ser ut så här nu. Det kommer ta timmar bara att editera ut alla fula ord.

En gång berättade mamma att hon tappat en av oss ungar när vi var små så vi landade på huvudet men hon ville inte berätta vem. Det står dock nog ganska klart att det var jag eftersom jag åter igen lyckats epic-faila med att läsa instruktioner. Min artikel var klar och 5500 ord lång, alltså 500 plus minimiantalet, tills Johanna i förbifarten lyckas nämna att det ska vara minst 7000 ord. Vilket ju naturligtvis var rätt. Så nu måste jag på lite över ett dygn ordbajsa 2000 nya darlings to kill. Känns det surt? Ja. Känns det som att jag vill ta ett vitrinskåp och kasta det ut från fjärde våningen bara för att se något fint gå i småsmulor? Japp. Äger jag ett vitrinskåp? Nope. Äger jag nånting fint som inte är mitt xbox eller farmors kaffekoppar? Nope. Så det blir ingen orgie i krossat glas och splittrat trä. Och kanske borde jag lägga min skrivarenergi där den egentligen hör hemma istället för att sitta här. Fan!