Ett till inlägg i frihandsskrivande, en slags övning, om ni så vill

Jag skulle ha klätt mig enkelt helt i svart med en blå kofta och grämt mig över att jag inte äger blå skor. Jag skulle ha packat min bok och mitt anteckningsblock i min erövringsväska från Myrorna, 30 kr pur elegans som inte passar till min person i övrigt, svingat mig okvinnligt upp på cykeln och pinnat iväg till Centralcaféet för att i några timmar dricka te, se ut genom fönstret och känna mig som höst. Småprata med ägaren som känner igen mig nu, lyssna på när han spelar banjo till Spotifys sångerskor från femtiotalet, kanske skriva några rader och läsa några kapitel. Vänta på regnet som hotat hela dagen. Sett på solen när den drar förbi mellan molnen. Kännt mig sådär lagom och lite som att det vore en historia. Som att allt var en historia.

Istället fastnade jag i orden, blev sittandes hemma med Regina Spektor och ett snabbfyllande worddokument. Verdana, 8 punkter och en gammal idé som legat på lur allt för länge. Kaffe och Anne Holt i pausen. Den stora gröna tröjan mamma stickade och yllestrumpbyxor som kliar lite. Lagomt nöjd.