Extravagant kostymkåta asienentusiaster kanske är ett ord egentligen? Det är med all säkerhet en facebookklubb

Ja, så jag försöker ta tag i saker och ting. Sådär bestämt och hårt och NU JÄVLAR. Mestadels bestod det i att jag satt på en parkbänk inne i stan som en poser och läste kurslitteratur. Jag kom igenom den i alla fall, pärm till pärm på tre timmar. Stort, tyckte jag. Nu ska teori bara omsättas i praktik också. Så som att jag är fullt medveten om att jag har en liter mjölk i handväskan som snarast skulle behöva bekanta sig med kylskåpet, men avbryter jag mitt bloggande för att gå och ställa in den? Nope. Kommer jag komma ihåg att ställa in den efter att jag skrivit klart? Förmodligen inte. Sedan är det tio kronor i sjön, den där mjölken.

Jag såg The Promise igår och den kan jag rekommendera till alla extravangant kostymkåta asienentusiaster som inte bryr sig så mycket om karaktärers motivation utan mer om hur coolt deras kläder rör sig i de fysiskt omöjliga fightingscenerna. Brutalt snygg var den i alla fall och det finns faktiskt en del djup i två av karaktärerna, som blir rätt intressanta mot slutet. Men mestadels bryr man sig inte så mycket om historien, det är mer en front för de snygga bilderna. Den här typen av kinesisk film börjar allt mer kunna liknas vid porr, historien finns bara där som en vag ursäkt för att få visa så mycket som möjligt av annat. Eller såå är det bara jag som inte förstår mig på kinesisk film, jag antar att den inte översätts fläckfritt. Men hur som haver, the promise, fin skit!

OCH TILL LOUISA (som inte svarar i mobilen och innan jag glömmer det igen) har du inte redan på egenhand upptäckt Nostalgia Critic så bifogar jag länkar;
http://www.thatguywiththeglasses.com/