ÄNNU MER VÄDER ah mah gawd det är som ..aftonbladet sidan 3? Näe fan jag har inga metaforer

Men förihelvete jävla sommarsverige SKÄRP DIG! Detta är norden, där outhärdlig hetta är mellan 24 och 26 plusgrader och badväder är allt över 19 celsius. Det är inte okey att vi är inne på andra veckan med 32 grader i solen och 27 i skuggan, speciellt inte som jag jobbar om morgnarna. Och jag klagar ine ENBART för att jag är svensk och det är någon form av nationell fritidssysselsättning, jag klagar för att jag hatar värme! Hade jag inte trivts med att ha tights och långärmat på mig på högsommaren hade jag väl flyttat längre ned i Europa vid det här laget! Nu är varje morgon en kamp mot garderoben, för jag behöver kläder jag kan jobba i men som inte får mig att se ut som häxan i Oz's hädangångelse (för de utan referenser från nittonhundrafyrtiotalets (1939 för att vara petig) musikaler kan jag påpeka att hon smälte ihop i en grön pöl. Som sett på youtube).


Så jag har tagit mig hem från jobbet på rekordtid, imorgon ska jag städa hela stället själv och det lär förmodligen inte gå snabbt. Dessutom fick jag erbjudande om utökade timmar så nu väntar jag på ett telefonsamtal från någon som heter Anna, men som inte behagat kontaka mig än. Jag tror jag ska chansa och försöka sova någon timme nu innan jag ska iväg igen. Och get used to att bloggen ser ut såhär, med skildrningar av schema och beklagandet av en jobbig arbetssituation. 'Cause it's my liiiife *tänk Bon Jovi*. Sömn!

Mer om väder, från tidigt på morgonen

Nu visar termometern på 17 grader. Det har gått upp från 15 den senaste timmen. Jag sitter och försöker tvinga ned den mentalt.
"Nejnejnejnej!" muttrar jag hetsigt när det stiger ytterligare en grad. Jag pallar inte ytterligare en kvalmig 32-gradig dag. Nog nu! 24 grader max, tack!

Om väder, för att jag är svensk

Dagen efter kvällen före och det är den varmaste dagen hittills! Min termometer visar 34 grader i solen och 25 i skuggan. När jag vaknade vid sju i morse och gick upp för att dricka vatten var det redan 22 grader. Stackars alla brända Peace & Love-are. Snart dags att försöka väcka grannskapet och se vilka som är på ytterligare en tur till Roxnäs.

Kattöga (ett inlägg skrivet under alkoholpåverkan)

Efter att ha spenderat en ohälsosam mängd tid i solen på Roxnäsudden (dock täckt av min plus 45 solskydssspray och därmed inte baconbränd) blev det en liten spontangrillning i Nysh där Joel lyckades få i sig ett halv kilo kött. Efter det väntande öl, vin och sprit i sommarvärmen och inflyttningsfest hos Liban. Vi gav oss i väg till skrogen allt för sent, så jag ångrande mig halvvägs efter ett löfte att Mathias tid under morgondagen tillhörde mig. Jag kom dock inte hem, eftersom som min granne DJ-Dannes katt försvunnit, och blev sittandes med hans polare fråm söder om stockholm i väntan på att kattskrället skulle komma hem. Det var terviligt iofs, vi pratade mycket coh trodde att allt som rörde sig var den förrrymda katten, men icke! När sökstyrkan uttökats med två pers till gick jag hem och bestäämde mig efter lite Criminal minds att försöka sova i sommarvärmen.

Intressehora (en rubrik för att det ska se provokativt ut men det kunde lika gärna ha stått "hamburgare+bröd-paradoxen")

Det är fredag kväll och det enda jag orkar genomföra som underhållning är att lyssna på "The Legue" och intressehora på de lokala bostadsförmedlingarnas hemsidor. 24 kvadrat, åtta våningar utan hiss? Ja tack! *Klick klick* Riktigt så illa är ändå inte bostadssituationen i Falun men det är ändå förvånansvärt svårt att hitta vettigt prissatt tak över huvudet. "Jaha, ska hon bo kvar i dalarna nu?" kanske ni tänker och i tysthet uttalar "dalarna" med Ludvikamål, kanske omedvetet men förmodligen inte. Och mitt svar är fortfarande "JAGVETINTE!" med desperat spretande fingrar och galet stirrande ögon. För nu är jag fast i vad jag valt att kalla "hamburgare plus bröd"-paradoxen. Innan hade jag inget jobb och två månader kvar att bo här, nu har jag två månaders jobb en bara en månad kvar att bo. Som att man får sex hamgburgare när man köper det men bara fyra bröd (eller åtta), så hur man gör måste man köpa mer av antingen det ena eller det andra. Förhoppningsvis blir det lite lättare att bestämma sig när antagningsbeskedet kommer, men förmodligen inte.

Vem var puckot som uppfann tre månaders uppsägningstid egentligen? Det är ju en hel livstid!

Dessa sommardagar

Jag sitter och smackar med tungan mot gommen och stirrar ut på finvädret med sömnförvirrad blick. Att jobba fyra timmar, sova fyra och sedan jobba fyra till gick förvånansvärt bra tills jag kom hem och kolappsade ned i sängen. Jag hade planerat att vara vaken hela dagen, men det misslyckades och nu försöker jag hitta någon som vill cykla till Roxnäs för att dagen inte ska vara helt förspilld på arbete och störa Kopparstaden men hittils ingen framgång. Sitta på balkongen är också näst intill omöjligt eftersom det är 36 grader varmt mot husfasaden. Men jag ska göra ett tappert försök.

Korg

Jag packar allting; filt, saft, uppskuren melon och nya LEVEL, i den gammaldags flätade picknickkorgen som jag fick av farmor för något år sedan och ställer den redo i hallen. Sneglar misstänksamt åt dess håll medan jag kollar efter nya mobiler under 500 kr och gör intresseanmälningar på lägenheter jag inte är säker på att jag har råd med i väntan på signalen att ge mig av. Efter ett tag inser jag att jag kommer se ut som ett pucko med min flätade fina picknickkorg och häver över allt i en Vero Moda-kasse istället. Sedan stör jag mig på att jag för det första brydde mig när jag annars brukar ta varje svepskäl att få använda korgen och för det andra på att jag börjar tvivla på mitt klädval. Långklänning? År 2009? När det är 30 grader varmt fast molnbankerna börjar röra sig in så sakta över betonghusen? Och klockan är snart halv tre. Herre jisses. Det är inte lätt när det är svårt, som någon säkert i orginalversionen använde för att beskriva 1930-talets urbana fattigdom. Eller var det 1920?

Så att.... annars då?

Yes så som ni sett är det lite dött på bloggen. Detta beror främst på att jag har en smärre livskris (WHATTADOAAAARGH!) och det blir lätt att jag enbart upprepar min oro över att inom en mycket snar framtid vara bostadslös och deltidsarbetare. Det blir tröttsamt att läsa om kan jag tänka mig, plus att Kalle Brage sitter i en någorlunda liknande sits men lyckas med att formulera det mycket bättre, så det finns ingen riktigt mening för mig att prata om att vara högutbildad med skitjobb (vilket inte på något vis var att insinuera att Kalle rent objektivt skulle ha ett dåligt jobb).

Andra saker som är på gång kan jag heller inte prata om, efter som att de är A) på gång, så jag inte kan jinxa eller förutsätta saker och B) för att jag förnekar dem, så som Piias flytt till Holland. Ju längre tid jag tar på mig med att skriva om det, desto mindre måste jag hantera allt.

Däremot kan jag exempelvis utan problem berätta att jag idag suttit ute i solen mest hela dagen, vilket resulterat i att min överkropp är aningen rödlätt medan mina ben av någon underlig anledning går i nyanser av blekgult. Först satt jag med Rothfuss bok under ett träd, sedan ute i kyrkparken med Angie och Piia och tillsist på bänken utanför Slussenfiket med några öl som vi diskret smög undan när polisen dök upp i annat ärende eftersom vi inte är säkra på exakt vart man får dricka i Sverige egentligen.

Så ska jag komma ihåg att googla definitionen av "sko" för det grälade vi om igår. Imorgon ska vi spela minigolv, så då kommer vi säkerligen gräla om det. Det är Martins idé och jag bävar. Överlag är jag en extremt dålig förlorare, men när det kommer till minigolf har jag ett temperament som Hulken och en CS-spelares oheliga avkomma under pms-dagarna. Och dessutom är jag sanslöst dålig på miniggolf, eftersom jag inte har någon grundläggande avståndsbedömning och överlag hade grymt dåliga betyg i fysik. Risken finns att jag kommer försöka mörda någon genom att linda klubbban runt halsen och strypa dem i en snara av någoon form av billig metallegering. Eller så kan jag hålla mig lugn och ha roligt (pwwt!). Time will tell!

Jag måste också köpa en ny mobiltelefon, eftersom min "gamla" bestämt sig för att systematiskt förstöra mina chanser till framtida boende och sysselsättning. Större delen av dagen idag har det inte gått att nå mig, vilket resulterade i ett missat samtal från en arbetsgivare och ytterligare ett från en potentiell hyresvärd. Jag har även under dagen insett hur klent mitt ordförråd med svordommar egentligen är. "HELVETESJÄVLAFÖRBANNADEFINNSKRÄPSHELVETE!" räcker inte långt.

På tal om finland berättade jag om min nya tattueringsidé för Piia och hon bestämde sig för att sno den rakt av. Jag tycker det är ok för det kommer inte bli lika i alla fall.

Få se, vad mer? Jo, jag har också idag fått höra av en från Philladelphia (den amerikanska delstaten, inte den galna kyrkan - min stavning är grymt off) inflyttad granne att min engelska låter på pricken som den dialekt de pratar i norra Kanada. Så till den mån att han trodde jag var kanadensare. Hur sjutton jag lyckades med det är ett mysterium, men jag antar att det är bra information om jag någon gång skulle behöva skaffa mig en ny personlighet med ny nationell tillhörighet.

Så där ja! Nu är jag tillräckligt trött för att lägga mig.

603

Men vad fan! Jag missade mitt 600 inlägg! Det här är inlägg 603. Satan också! Jag missade 500 med så nu får jag satsa på 700, vilket med rådande uppdateringshastighet borde blir runt 2012, vilket kommer göra det meningslöst eftersom jorden i alla fall ska gå under det året. "Ah hon menar filmen med jättevågen!" tänker ni, men ack nej! Jag menar de teorier som förs fram på PIDF (Pointless internet discussion forum) och i viss utsträckning av Martin. Maya-indianderna förutspådde civilistationens undergång 2012, jag skriver mer om det senare om jag orkar. Egentligen ska jag nog sammanställa en hel lista med möjliga undergångar för vår civilisation. Det kan bli kul! Det ska jag roa mig med under resan till borlänge som jag snart ska göra. Arbetsintervju hägrar i Kupolens skugga och jag kan inte tidsplanera. Ska vara där 12.30, borde åka 11.30 för att vara säker på att komma fram i god tid och så sätter jag klockan på ringning 08.30. Hur kunde jag tro att det skulle ta fyra timmar för mig att dricka kaffe och hitta en outfit som såg vardagssnygg ut (typ "Nej vaddå, den här gamla trasan med prislappen kvar? Har jag haft lääänge. Jag har inte ansträngt mig alls, jag ser alltid så här fashionabel ut!"). Så efter tre timmars dötid får jag för mig att jag ska blogga lagom till att jag snart måste rusa ut genom dörren. Jag kan verkligen inte tidsplanera. Alls.