måndag 31 december 2007

Refelktioner över året som gott

Mitt 2007 har varit

bra.


Ja, visst är det tråkigt? :)

söndag 30 december 2007

Nazister läser mig blogg!

Tjoho! Jag har publik! Kan ju knappast vara en slump att just inlägget under detta fick en fin anonym "Mörda alla ryssar"-kommentar. På RIM dessutom! De börjar bli mer kreativa! Det betyder att jag har en himla fin bredd på mina bloggläsre; homosexuella, nassissar, Eggy, Lisa, snowboardarbrudar och en vit hetro karl! Happyness!

lördag 29 december 2007

Annorlunda är en lärosak

Någon gång, när vi var barn och hade ryggsäckar av gummi med disneymotiv, fick vi reda på att det var hemskt fult att säga "Åk tillbaka till där du kom ifrån!". Ivriga att lära oss all världens fula uttryck användes detta ofta - speciellt mot oss "åkerbarn" som inte kom från den lilla bondebyggden i vilken skolan låg, utan från en ännu mindre bondeby i en dalgång knappa milen därifrån.
"Åk tillbaka dit du kom ifrån!" avslutades gräl ofta med "åk tillbaka till pissåkern!" (detta var en anmärkning på att man på våren gödslar åkergjorden med gripiss).
En gång hamnade jag och en till kille som var granne till mig (läs, bodde enbart en och en halv kilometer från mitt hus. Är man i samma dal är man grannar) i gräl med en yngre kille, Micha. Han var kort, hade lockigt hår och var allmänt en ettrig liten unge, som ofta retade oss pissåkerbarn. Denna gång blev grälet så högljutt att halva klassen samlades runt oss för att lyssa.
"Åk hem till pissåkern!" skrek Micha när han hävdade att avsluta grälet.
"Åk tillbaka där du kom ifrån!" skrek jag tillbaka.
Kalabalik upptod. Inte bland oss barn, grälet var ju avslutat, den slutgiltiga förolämpningen utdelad. Istället var det rastvakterna, våra fröknar, som blev helt till sig. Jag och min kamrat fick utstå förfärade utrop, att så fick man inte säga till Micha, det var det värsta de hade hört! Hot om att ringa föräldrar, framtvingade ursäkter till Micha, som var lika förvånad som resten av barnen och kvarsittning på resten av dagens raster.
På så vis lärde vi barn på den lilla byskolan oss att Micha var annorlunda. Han var ju ryss. Inte fan hade vi tänkt på det innan.

(Pga att folk är lite inkababla att läsa mellan raderna (jag skyller på MVT) måste jag sabba de kitchiga slutet genom att peta in en FÖRKLARING, som jag tyckte lös ganska starkt genom hela texten. Barn vet inte om att andra barn är annorlunda förän vuxna påpekar det för dem. Micha var bara en unge som resten av oss fram tills dess att lärarna sa att han var annorlunda. Barn suger upp de vuxnas värderingar, så vuxna måste anstränga sig för att behandla alla barn lika, oavsett om DE anser att vissa av dem är annorlunda, kanske för att de växer upp med enbart en pappa, är utlandsfödda eller har lesbiska mammor. Barn ser inte dessa saker innan de påpekas för dem, något jag alltså med en liten anekdot försökte illustrera. Tydligt nog nu? Anekdot är föresten en liten historia som kommer ur det egna livet. Allt tydligt och klart? Bra!)

100 inlägget! Woho!

Och nu slösade jag bort det. Attans.

söndag 23 december 2007

Stulen gran glittrar mest och annat julpyssel

Årets julkänsla infann sig armbågandes med resten av Söderhamns befolkning inne på nybyggda Systembolaget i förrgår. Trotts det glömde jag att köpa julöl. Attans!
Gick sedan för att möta Pojje, som gömt sig inne på hemköp eftersom jag utförde olaga handel åt honom, vid den enorma julgranen som varje år ställs upp i centrum, men vars ljus aldrig räcker med än till halva granen. Av tradition tycks inte kommunen vilja investera i antingen mer ljus eller mindre gran. Men ja, allt är som det alltid har varit i Hemstaden, platsen som tiden glömde. Men så antar jag att det känns för alla som kommer hem, oavsett om det är till Uppsala eller Åmål.
Eller tja inte allt är sig likt. Vi har en ny rondell.

På kvällen satt vi (nästan) alla hemvändare och kvarvarande i källaren till ett nyinköpt hus och tvingade i oss glögg som inte alls smakade glögg utan mest uppvärmd ren sprit. Men det var ändå mysigt. Vi åt pizza och pepparkakor, drog ordvittsar och bytte julklapppar.

Igår var det traditionellt julmys på familjevis. Mor, jag och Danne bakade pepparkakor, pappa fick rycka ut på jourtjänst. Vi drack glögg som mamma spetsade med rom och smetade mjöl och vatten i håret på varandra så att det blev deg som inte gick att få ur. Danne och jag gjorde pepparkakor med TV-spelmotiv. Mamma gjorde grisar. På kvällen klädde Danne och jag granen till tonerna av Lars Vegas Trio. Danne har skrytit på förläggningen att vår pappa inte är en sån fjollig farsa som går och KÖPER en gran, utan han stegar minsan ut i skogen, trotsandes vargbestånd och kyla och stjäl en gran av våra grannar som äger marken. Det är så det ska göras. Stulen gran glittrar mest!

När pappa kom hem och skinkan var galserad och inne i ungnen lagade vi gyros och tzatsiki. Resten av kvällen satt vi och trängdes i vardagsrumssoffan, som är sagd ska kunna rymma åtta men som ändå inte kan hålla oss fyra utan att personskador uppstår, och såg film fram till ett på natten.

Idag ska det städas och av nån anledning har mamma fått för sig att vi ska gå i kyrkan. Danne sover än.

God Jul på er om jag inte skriver mer innan dess, vilket jag förmodligen inte gör!

måndag 17 december 2007

Aftonbladet och politiken

Idag i en uppmärksammad artikel om en gruppvåldtäckt på en ung kvinna som skedde i Saudiarabien;
"Kvinnan, som nu är 19 år, dömdes för att ha befunnit sig i en bil tillsammans med en man som hon inte var släkt med – ett svårt brott enligt islamisk lag."
När dök landet "Islam" upp? Lämpligtvis borde det vara enligt saudiarabisk lag, som är baserad på konservativa islamistiska grunder? Det är som att skriva "De fyra männen friades från våldtäckten på den 16åriga flickan eftersom det inte ansågs vara ett tillräckligt grovt brott enligt kristen lag". Okey, ganska dåligt exempel, men förhoppningsvis går budskapet fram. Nästan alla länder baserar sina lagar mer eller mindre på religösa och kulturella värderingar. Men man kan för fan inte dra en hel religion över samma kam för något som händer i vissa länder med oerhört konservativ trossyn.

(För övrigt är det jättehemskt det som händ den här stackars kvinnan och saudiarabiens rättsystem är helt galet)

fredag 14 december 2007

Mysrusfilosofi

Jag tänker att vissa människor är bara så otroligt vackra. Alltså jag menar inte på utsidan. Inte för att jag säger att nån är ful förståss. Men de där man hör skratta högt och gällt, som ler utan smink och som diggar med tre dagars otvättat hår uppsatt på huvudet. Sådana där människor man bara sitter och skriker med ena studen för att falla i genemsam knäpptystnad den anda. De är så vackra, så varma, att det strålar om dem, innifrån och ut.

Jag klivet hem i ett mysrus, hög på känslan.

Jag hoppas jag kan vara så vackra för dem ibland. Att jag också får utstråla värme och ljus med min oredliga lugg och mina sneda tänder. Att jag någon gång kan vara för dem vad de är för mig. Och jag menar inte bara de som du tror jag menar, de som är uppenbara.

Jag menar dig också.

Malin

*Ring ring* (eller mer exakt "Links theme" från A link to the past)

"Ja det är Malin"
"Hej Malin!"
"Ja men hej Malin!"
"Det är Malin"
"Ja jag hör det"
"Jaha ha ha. Du Malin?"
"Ja Malin?"
"Ikväll? Tid?"
"Runt sju, passar det Malin?"
"Ja d det blir jättebra. Tack Malin"
"varsegod Malin"
"Syns vi då!"
"Ja det gör vi!"
"Hej då malin!"
"Hörs sen Malin"

Jag har hört mitt namn så mycket nu att det förlorat sin betydelse. ^^

tisdag 11 december 2007

Utdrag ur "Kenneths nya"

Svenska Akademien säger mycket bra.


om jag sköter mina kort rätt
om jag satsar cash på rätt häst
om jag bara kunde vinna
om jag bara kunde hinna
motionera den där milen
bara hade den där bilen
skulle allting bli så bra då skulle livet bli en fest
om bara lönen blivit hög
om jag varit mindre trög
om bara näsan vore rak
jag hade lite mindre bak
skulle jag kunna le som dom andra
dansa som dom andra
se ut som dom andra och kanske känna samma sak

Den världen tycks smycka
av framgång å lycka
jag ser inga förtryckta
bara hänryckta, flyktiga, förryckta i ett mörker utan lykta
säg
den världen tycks krystad
utan lust men med lystnad
storbystad
surrogat
evig tystnad
evigt prat
ständigt samma jävla tjat om och om igen
känn igen

stäng ditt magasin öppna ditt sinne
för nog har du väl förstått att deras falska grin
allt dom säger ska va inne
bara bör bli ett minne blott
för vi ska väl inte hyckla
om att allt mäts med sjuka mått
och man kan köpa sig sin lycka
vad är vårt inre då för nåt

du köpte allt det där för att slippa vara ensam
men ensam blev man, ensam e man
ensam i ledan
från måndan till fredan är man lämnad i sticket
svårt att fatta vilket
val som fick dig att falla
alla andra tycks ju palla
lyckliga, snygga enligt klyschor å mallar
lyckliga, balla ror projektet i land
kan allt du inte kan
och fixar allt det där du aldrig lyckas med
så lätt att ryckas med
försöka bli som dom och därmed tryckas ned
förtryckta ser någonting dom aldrig kan bli
vi blir som det dom ser
och därför handlar dom mer
åsså hamnar man fel
och har gått vilse nånstans
vilsen själ försatt i trans
ser sin framtid på distans
och mannen det är lätt att tappa ton
när dom lyckliga tycks leva i en annan dimension

Tror du på fullaste allvar att svaret finns utanför dig själv
när alla röster tystnat när du smetats med all skit
tror du på fullaste allvar att vägen till lyckan finns där utanför dig själv
med massiva uppviglande lögner
sluta lyssna och lev, levande
gå, gående
kan du inte se att dom gråter leende
att dom lever döende

Lite hederlig sexism ^^

Tre timmar senare sitter jag fortfarande och myser även om det fortfarande ligger lite oro och gnager. Nåt fel måste det ju vara med honom. Jag delger Susann mina misstankar. Hon skrattar och säger att när var det inte nåt fel på en karl?

måndag 10 december 2007

Länka lite

Jag är inte den enda som för tillfället duktigt sköter min blogguppdatering. Kalle Barge är en annan. Jag känner mig tvungen att tipsa om honom. Vem är då Kalle, varför ska man läsa om hans liv?
Han är inte Henrik Schyffert. Han är inte Åsa Petersen, Ali Asbati, Oskar Skoog eller Karl Bilt. Kalle Brage är ingen. Han är vem som helst, som skriver om sin vardag, som är som vilken vardag som helst, på ett sätt som får verkligheten att trotts sitt sporadiska mörker verka poetiskt vackert. Kalle Brage är en begåvad jäkel och en otrolig skribent.

http://kboe.blogspot.com

Jag vill ovkså förtydliga att jag inte känner den här människan annat än genom mycket ytlig utväxling av musiktips en gång i tiden. Ändå kan jag inte sluta att med stor etusiasm läsa om hans liv.

söndag 9 december 2007

Reklampetitesser

Jag känner mig skeptisk till hur en bit lindorchoklad kan "försiktigt omfamna alla mina sinnen", eftersom det även skulle innebära hörsel. Spelar den en liten melodi medan man äter den? Känsel verkar också lite mystiskt, eftersom choklad har en tendens att bli obehagligt smetig när man håller i den. Ja, jag anmärker på små irrelevanta ting. Det är bakissöndag. Det är min rätt.

Detta inlägg är så internt så det är mest roligt för andra som kan försöka gissa sig till betydelser

Fester är egentligen bäst när de uppstår i näst intill krossade planer. Erfarna Sara, Goda Lollo, Kompis Jenny och jag (Moraliska Malin?) satt i gangstahörnans grymma skinnfotöljer, drack drinkar och pratade om vikten av en bra deklaration.
Dans på Harrys som vanligt, med en någorlunda ovanlig avslutning.
Halv fem var jag nedbäddad och försökte spela lite Castlevania på DSen med blandat resultat.

Lördagen var överlag en plågsam dag för min personekonomi, men nu kan jag i alla fall glädja mig över att nästan alla julklappar äär klara, jag har sprit om oförutsedda fester skulle inträffa och jag har fina, vettiga vinterstövlar som jag älskar. Det är stort för någon som egentligen är grymt ointresserad av skor.

Jag är hemskt sugen på vätska. Vallfärdare den korta sträckan till Willys för att köpa ketshup, juice, mjölk och cola. Nu sitter jag med ett glas av varje. Tja, inte ketshupen då. Gud vad allt blött är gott idag!

torsdag 6 december 2007

Ibland är man bra skärpt!

Jag kom ihåg att ta ut soporna. En tyngd har lyfts från mina axlar.

Och sen kom Polly... från Jehovas

I protest lever jag i en mörk, instängd lägenhet. Jag har vinklat ned alla persienner för att förneka att min fina adevntsutsikt regnat bort. Igår klädde jag i protest min stackars sorgliga ursäkt till julgran. Om jag tänker på det som en avdentsgran blir det inte lika oheligt.

Detta är dock en bild på fjolårets gran, men det är samma gran, samma utsmyckningar, bara ny placering i den nu givna verkligheten.

Sen kom Jehovas och berättade att Bibeln är vetenskapligt bevisad. "Spännande" ljög jag för jag är uppfostrad till att vara trevlig mot främlingar som stör mig. Jag planerar att måla ett kryss på min dörr och se om de förstår referensen (dock är jag tillräckligt obildad för att inte minnas om det ska vara vitt eller målat med lammblod, det sistnämnda kan bli problematiskt ur hyresgästsynpunkt).

Klockan tre ska jag tvätta. Innan dess måste jag hinna med allt annat.

onsdag 5 december 2007

Kvickt! Ring Al Gore!

"Klimathotet" finns uppenbarligen inte heller.

Livets små segrar

Jag blir så glad varje gång ord jag hittar på existerar så att det inte blir stavfelsmärkning i word. "Kreditabilitet" hittade jag på igår. Det finns. Lämpligtvis finns fortfarande inte.

tisdag 4 december 2007

Kalla nätter och frusen brutalrealism



Jag och Lo tog oss en en och en halv timme lång, högljutt upprörd nattprommenad kring ett fruset Falun. Det var så där mysigt och fint som det bara kan vara när man tappar känslen i tårna i rätt sällskap.

Långa dagar och ketshupmetaforer

Idag var det en sån där lång dag som det ibland kan bli när man kliver upp en halvtimme för tidigt för att man läst fel på schemat. Det positiva med det är att man får en extra halvtimme att vara bitter på eftersom man vet att man kunde ha sovit lite längre. Jag har redan spenderat tillräckligt lång tid med att vara bitter i mitt liv, så jag läser jämstäldhetexperten (ytterligare en underrepresentread yrkeskategori? Hur får man den titteln utan att ha tentat av något?) Ingemar Gens artikel en andra gång. Han kan ha räddat B-uppsattsupplägget, fullt användbara resonemang.
Snubblade över artikeln i en tidning jag normalt aldrig läser. Lyckat, må jag säga. Lika lyckat som det var att snubbla på nån precis utanför Kristinekyrkan.

Livet är lite som en flaska ketchup som ingen orkar ställa upp och ned i kylskåpet för då blir den så instabil och rammlar ut om man öppnar kylskåpsdörren med ett ryck. Först kommer inget sen kommer inget sen tänker man att varför i hela helsike ställer jag den bara inte upp och ned för hur svårt är det lixom sen kommer allt.

Funderar på om jag ska dricka kaffe och läsa kurslitteratur till tonerna av disonanselektrojazz. Så kan jag verkligen mysa ner mig i min indiestereotyp.

Lämpligtvis är inte ett ord förresten. Inte på nåt sätt jag kan komma på att stava det i alla fall. Det kan ju inte rimligtvis vara särskrivet? Lämpligt vis? Det låter ju mindre klokt än påståendet att Ebba von intehängautnån skulle vara ett föredömme för unga kvinnor. Nej, men urs. That was uncalled for.

Märks det att jag är helt slut i huvudet?

Koffein var det.

Klockan 22.00 ska jag och Lo gå på kvällspromenad. Mycket strukturerat och precist.

Hmmm jag kompenserar alla tråkiga korta inlägg med ett långt flummigt.

Kaffe

söndag 2 december 2007

Första advent - en dag för pytteliten botgörelse

Idag vallfärdade jag och Nica till Kristinekyran där vi andäktigt och under total oral och mobil tystnad gav pengar till kollekten och tände ljus i den enorma kronan. Nu anser vi att vi varit duktiga nog för att bedriva utomäktenskapligt umgånge i ett år till.

Kära Blogger

När jag klev upp imorse gick det inte. Därav sov jag till halv två. Helt utan någon vettigare anledning än att kroppen sa; "Nej, jag är sjuk. Jag vill sova" När jag någon timme senare (efter det första misslyckade försöket) steg upp enbart för att sedan ligga i en flisbadrocksinlindad hög på vardagsrumsgolvet i en timme, blint stirrandes på ett av sveriges tråkigaste program, "Homestyling" (svenskt program, engelsk titel. Något för språkvårdarna att bli upprörda över) utan energin att sträcka mig upp på bordet för att finna kontrollen, insåg jag hur smutisgt det var. Förstrött började jag plocka upp dammråttor med händerna, eftersom det var mer roande än att se hur man genom att ställa in ett trumsätt i sovrummet fick det att se mer attraktivt ut. Detta ledde så småning om till en rejäl storstädning av hela lägenheten.
Sedan kopplade jag av med kaffe i finservis och såg dubbelavsnitt av Falty Towers medan jag väntade på att golven skulle torka.
Efter det skar jag mig när jag hackade morötter. Det kom mycket blod och så blev lördagen lite mer spännande. Uppenbarligen äger jag inte några plåster. Där ser man.

Och Freud sa?

Inatt drömmde jag att jag kräktes upp alla mina mjölktänder. Jag hade råkat svalt dem som barn. Så är jag asparanoid. Även om jag inte tror att tänder kan överleva så länge i magsyran.

hur som haver, visste ni att Freud inte baserade sina studier på kvalitativa forskningar? Inte heller gjorde han metodiska urval av objekt. Han studerade bara ett subjekt per fråga, och baserade sedan sina teorier på de resultaten. Är de verkligen legitima då? Varför var han tvungen att jobba mindre än vad vi måste göra på B-uppsattsen?